Maddes blogg

Ni som följer min blogg har säkert märkt att inläggen har varit väldigt få under de senaste två åren. Jag var involverad i så många olika saker under ett par år att jag inte förstod när det blev negativt för mig och min vardag. Jag lyssnade inte på min kropps signaler, men idag vet jag att de var rätt många. Till slut hade jag inget annat val än att stanna upp och lyssna till vad min kropp sa och den sa mycket och i perioder gjorde det väldigt ont. Nu två år senare är jag på väg att hitta vad jag kan och vill bidra med i detta liv och samtidigt vara den bästa versionen av mig själv. Jag är fortfarande i mitt rehabår som jag kallar det, men jag ser möjligheterna och det betyder mycket för mig. Detta inlägg är mitt första steg till en mer glädjefylld och harmonisk vardag. Jag ska göra vad jag kan för att nå mina mål som är att må bättre både fysiskt och psykiskt. Dock har jag lärt mig med åren att vi alla har olika förutsättningar från första början, så jag kommer att göra detta i mi

I helgen var vi hos brorsan och hans familj för att fira honom, hans fru som fyllt år och ha namngivning för deras dotter. Det var underbart väder och de bjöd på grillat, så det blev en skön kväll i trädgården, så mysigt. På vägen hem, blir vi omkörda och det är inte vilken omkörning som helst. Nej, vi blev omkörda av en epatraktor i backen från "Bjuvsrondellen" och upp mot Mörarp, där det är 70 km/tim. Inte nog med det, hen kör om på insidan, alltså vi var i höjd med gården där det inte finns hästar längre. Hade Jörgen inte sett honom komma, så hade hen hamnat i diket. Hen bor troligen i Mörarp, då vi såg bilen köra in på en gata inte långt ifrån där vi bor. Det finns en del hen behöver lära sig om trafikregler och säkerhet innan hen får körkort. Sent samma kväll var jag ute på instagram och såg en video som kom upp i mitt flöde. Det var en kort video på ett par och deras bröllop. Hen som delade videon hade skrivit "Wow. Vilken rörande video!" De flesta av oss

Men samma kamp. Kamp för att överleva , kamp för att få leva och kamp för att få leva ett värdigt liv som andra. Jag är lyckligt lottad! Jag och min man har den assistans vi behöver för att leva ett bra liv. Dock är det mycket energi som går åt oro för framtiden och för våra vänner och bekanta som inte får den assistans de behöver. Livet är inte självklart, vi har lärt oss att inte ta något för givet. Vem är det då som sätter käppar i hjulet och som bidrar till att vi inte har någon energi över till att leva när vi måste kämpa för allt som andra tar för givet? Jo, politiker med väldigt lite kunskap inom områdena de har ansvar för. Det är regeringen som tar fram direktiv till våra statliga myndigheter så som Försäkringskassan, som i sin tur ska förhålla sig till dessa direktiv hur orimliga de än är. Sällan har myndighetspersoner och kommuntjänstepersoner tillräcklig kunskap i det de beslutar om. Det ser ofta, (men inte alltid) bra ut på pappret, alltså i teorin låter det bra, m

Jaha då var 2019 här och som jag har längtat... Ni som följer mig har säkert märkt att jag inte har bloggat under hela hösten och det är mest för att det hade inte varit så rolig läsning för er. Jag har inte känt mig så stark och positiv som jag vanligtvis är, utan har varit mest trött och gnällig då kroppen har varit den som har haft kontrollen under hela året och det på ett negativt sätt. Nu lägger jag 2018 bakom mig och ser fram emot nya möjligheter under 2019. Det är ett spännande år jag har framför mig, har väldigt lite planerat och därmed mycket tid till att hitta harmonin inom mig själv. Jag har redan börjat ändra på min livsstil och kommer göra fler förändringar under året. Meditation har varit det som har hjälpt mig igenom dagarna under hösten och in i vintern, så jag kan varmt rekommendera meditation för att få tyst på alla tankar som snurrar. Det är något som har funkat för min del i alla fall. Det gäller att inte ge upp i början när det är svårt att koncentrera sig ut