Maddes blogg

I dessa tider av isolering och distansering behöver troligen de flesta av oss hitta sätt att aktivera och engagera oss i något för att inte bli för uttråkade av vardagen. Det kan vara allt från att läsa, något hantverk eller grotta ner dig i ett intresse som du kan fördjupa dig i på nätet. Att få använda hjärnan är lika viktigt för välmåendet som det är att motionera för att kroppen ska må bra. Jag tänkte dela med mig av de saker som hjälper mig i vardagen och får mig att inte fastna i negativa tankar. Det blir ett inlägg för varje intresse framöver. Av olika skäl så blir det svårt för mig att göra samma sak hela tiden, så jag gör lite olika saker som jag varierar mellan. Min största hobby är mitt broderi och här kan jag göra mycket på frihand och det har jag tagit fasta på i år. Jag broderar texter jag tycker hjälper en i vardagen, lite olika talesätt m.m. och ibland har jag även ett motiv till texten. Syntolkning: En fjäril i orange nyanser med texten "No matter how big

Jag älskar att lyssna på sommarpratarna varje sommar, det är väldigt intressant att höra om olika livsöden m.m. Men igår torsdag, var det Jörgen som kom med förslaget att vi skulle lyssna på dagens sommarprat. Det blev dock en ångestfylld timme, då vi kan relatera till våra egna liv och erfarenheter av intensivvården, men så bra.  Torsdagen den 9/7 sommarprat Eveline Jacobson är sjuksköterska inom intensivvården och berättar om sin roll i denna pandemi tid. Som jag misstänkte blev det mycket riktigt en ångestfylld timme, men så intressant och nyttigt att få höra hur det på riktigt fungerar när en patient med covid19 hamnar på iva- intensivvården. Eveline Jacobsons sommarprat 2020 Att lyssna på detta sommarprat borde nästan vara ett krav på oss alla, för då kanske vi kan förstå att ansvaret för att stoppa denna pandemi ligger på oss alla, vi bär alla ansvaret för att få stopp på covid19. Vårdpersonalen är värd all respekt i världen och det visar vi bäst genom att följa f

Dagen efter mitt förra blogginlägg om folkmassorna på Väla, tog svt Helsingborg upp ärendet då flera personer hade kontaktat dem om trängseln på just Väla,  Kunder upplever trängsel  Problemet här är fortfarande att köpcentrum inte ingår i den tillfälliga lagen om 50 personer, de kan bara förhålla sig till det som gäller nu. I början av våren när Covid 19 kom till Sverige, sa jag "För en gångs skull så handlar det inte bara om en viss grupp människor, utan detta är ett globalt problem, alla är drabbade på ett el annat sätt." Jag var/är trött på att en del människor inte bryr sig om saker som inte angick dem själva, men nu är ju alla tvungna att anpassa sig.  Nu är sommaren här, (kanske inte vädermässigt för tillfället) och folk har semester och barnen har sitt efterlängtade sommarlov och då är det lätt att glömma att vi fortfarande är i ett mycket allvarligt läge med pandemin. En del kanske tänker "Det gör inget om jag blir sjuk, det är ju bara en influensa".

När Convid19 kom till Sverige, hade jag inga problem med att hålla mig hemma, herregud det handlar ju om liv eller död i vissa fall, så jag såg det som en självklarhet att vi skulle vidta vissa åtgärder för att hindra viruset att komma in hos oss. Nu är vi inne på vår fjärde månad av karantän, vilket innebär att vi inte träffar någon annan än våra assistenter och möjligtvis säger hej till grannar när vi är i vår trädgård. Vi pratar i tfn med familj och vänner, men det är inte riktigt samma sak som att träffas och få den personliga kramen. Jag märker nu att det tär en del på psyket, vilket jag faktiskt inte räknade med. Men vi människor klarar inte av att isolera oss en längre tid innan vi börja släppa på vår försiktighet. Jag kan tycka att det är riktigt jobbigt i perioder, att inte träffa nära och kära och inte kunna åka iväg på lite semesteräventyr, få lite miljöombyte. Men jag påminner mig själv om att det är ett väldigt farligt virus som vem som helst kan dö av om vi har otur