Maddes blogg

Det var tusan vad tiden går fort och som jag har haft att göra. Jag gick precis in och kollade när jag skrev det senaste inlägget i denna serie och insåg att det var ju jätte länge sen. Så nu får det ju allt bli ett inlägg om mitt liv med ryggmärgsbråck :-) Jag valde att gå Handels- och Administrations programmet på Filbornaskolan i Helsingborg. Jag var även här den ända elev med ett rörelsehinder. Men Filbornaskolan är en skola med både särskola och "vanlig" skola, så de flesta av eleverna här var vana vid andra elever med olika funktionsvariationer i byggnaden. Jag är säker på att detta bidrog till att gymnasietiden var mina tre bästa skolår. Det innebar inte att det var lättare inlärningsmässigt än tidigare, men jag trivdes bättre och det bidrog till att jag mådde bättre och i sin tur tog jag skolan mer på allvar. Mina föräldrar trodde inte sina ögon när jag satt i mitt rum med läxböckerna i knät. Det trodde de nog aldrig att de skulle få se ;-) Jag fick dock kämpa m

Jaha, då börjar vi närma oss midsommarhelgens slut och vilket underbart väder vi har haft. Det är minsann inte varje år som vi får soligt och varmt, men det fick vi detta året. Det är till och med så att jag i skrivande stund sitter på altanen, dock i långbyxor och varm tröja då solen bara tittar fram ibland ikväll. Men så härligt att kunna sitta ute och njuta av fågelsång.... ja och några mindre njutbara skator också förstås, när jag skriver... underbart :-) Samtidigt som jag sitter här ute, så sitter jag så jag kan se tv:n med fotbolls EM. Tyskland har precis vunnit mot Slovakien med 3-0. Jag kan säga att Slovakien hade inte en chans, Tyskland var en "storlek" för stora för dem. Vi firade midsommarafton hemma med vänner och deras två små barn. Tyvärr så var jag lite hängig p.g.a. höjd dos på min medicin mot mina smärtor, så jag var inte riktigt kompatibel med högljudda barnrop. Trots min känslighet under dagen, så åt vi gott och lite lekar blev det också. Det blev en

I måndags var det dags för årets första föreläsning för blivande assistenter inom LSS på Sundsgårdens Folkhögskola. Det är alltid lika kul och givande att berätta om mitt liv och vad allt det innebär, med och utan assistans. Jag har ändå hunnit med en hel del i mitt liv och det är kul att få dela med mig av mina erfarenheter och veta att detta ses som en del i en utbildning för andra. Jag berättar inte bara om det roliga i livet, utan jag berättar även en del om de utmaningar som jag har ställts inför. Jag anser att om jag bara skulle berätta om det lätta och roliga, så får inte eleverna en ärlig chans att förstå vikten av sitt framtida yrke. De behöver vara förberedda på att allt kan hända, det är ett väldigt givande och varierande yrke, men också påfrestande. Det gäller att de kan tänka sig att sätta sina egna behov åt sidan under arbetstid, det är ett väldigt oegoistiskt yrke. Jag tror själv att antingen har man det i sig att finnas där för andra eller så har man det inte. Den