Maddes blogg

Då var det åter en regnig, blåsig och grå dag i juni. Jag undrar så om vi får någon sommarvärme som vi får njuta av i år. Den kommer förhoppningsvis efter midsommar som vanligt. Som ni flesta redan vet är jag född med min funktionsnedsättning, men jag har också fått en ledsjukdom för 9år sen. Det innebär mer eller mindre konstant smärta i kroppen och jag brukar må bättre när vi har värmare klimat, därav min längtan efter värme. Trots värmen förra sommaren hade jag problem med smärta och fick gå på kortison tabletter. Därför såg jag fram emot värmen denna sommaren för att min kropp skulle få någon vila och få vara lite smärtfri detta år. Men ni förstår säkert att än så länge har det inte riktigt blivit som jag önskade. De senaste två veckorna har jag nu testat en annan medicin för min ledvärk. Jag känner inte någon enorm skillnad, men jag gissar att jag måste ha tålamod. Inte nog med ledvärken utan jag har också i perioder problem med nervsmärtor i ryggen som går ut i benen och de

Idag gifter sig vår prins Carl Philip med sin Sofia, men det som de flesta har följt i media de senaste dagarna har inte handlat om ett lyckligt bröllop. Det har handlat om 17 åriga Lisa som försvann när hon skulle åka hem efter ett arbetspass på ett kafé i Blomberg i söndags. Många människor har engagerat sig och hjälpt till att leta efter flickan i flera dagar och nu i natt kom det tragiska beskedet att hon har hittats avliden. Idag har jag läst i sociala medier där vissa människor ifrågasätter det stora engagemang i Lisas fall, när det sker många andra tragiska saker varje dag där människor dör där vi knappt bryr oss. Ett ex. som det skrivs om är bilen som exploderade i en rondell i Torslanda där fyra människor miste livet varav en ung flicka. Det ifrågasätts varför Lisas liv verkar mer betydelsefullt än denna lilla flicka som miste livet i explosionen. Det finns ingen människa som är mer värd en någon annan. Det är lika tragiskt vem det än är som råkar illa ut och mister livet

Många av oss funktionsnedsatta om inte alla, vill bara ha ett liv, ett liv ganska likt andras liv, där vi går upp på morgonen och tar tag i det som behövs göras under dagen. Det handlar ofta om samma saker som andra gör under sin dag, jobba, lämna och hämta barnen på dagis och andra sysslor som hör till vardagen. Men för att vi ska kunna göra just detta, så måste vi kämpa för våra rättigheter. För att vi ska kunna vara delaktiga i samhället, behöver vi ha en tillgänglig utemiljö, tillgängliga byggnader och bostäder och vissa av oss behöver våra personliga assistenter. För 50år sen var många av oss inlåsta på institutioner för att "normala" människor skämdes för oss och inte ville att vi skulle synas i samhället. Nu har vi kommit så pass långt i samhället att vi inser att även funktionsnedsatta människor har rättigheter och att även vi bidrar till samhället. Men om vi inte hade de eldsjälar och handikapporganisationerna som kämpar för funktionsnedsattas rättigheter, så had