Maddes blogg

Efter tre dagars julfirande med både min och min mans familj, så kan jag säga att jag är rätt trött. Nu behövs det några lugna dagar för återhämtning. Det har varit en lite väl händelserik månad och det är ingen underdrift direkt. Lite för många negativa händelser för min del som har tagit hårt på både mig och min man. Även om det tar ett tag innan vi båda är med på banan igen både psykiskt och fysiskt, så kan vi ändå se ljuset i tunneln och det känns skönt. Vi har goda förhoppningar om att 2016 har många positiva äventyr att erbjuda oss och det ser vi fram emot. Jag hoppas på ett lugnt slut på 2015 och en lugn och glädjande början på år 2016. Jag önskar er alla Ett Riktigt Gott Nytt År och hoppas att ni tar det lugnt i nyårsfirandet.

Nu var det ett par veckor sen igen, tiden bara går och jag hänger inte riktigt med. Det har varit mycket och jag försöker hinna med allt som kroppen och knoppen kräver för att må bra. Jag vill ju även göra saker som jag känner för, så ibland känner jag mig lite delad då jag har ett driv, men det är inte alltid kroppen och knoppen har samma driv ;-) Så jag jobbar alltså fortfarande på balansen. Jag har en del på gång, men först ska jag ha julledigt med min underbara man och våra familjer. Tänk så bra vi har det, som har ett hem som är varmt och skönt, som har familjer att dela vår kärlek med. Det finns så många som just nu har förlorat familjemedlemmar i flykten från ett krig i hemlandet och inte har ett varmt hem. Vi är lyckligt lottade och det behöver vi tänka på när vi firar julen tryggt och kärleksfullt med familjerna. Idag började Musikhjälpen och kommer att hålla igång till lördag den 19/12. Det har blivit en trevlig tradition att sitta upp länge på kvällarna och följa Musikhj

Världen är förändrad och så också människorna i den. Av någon för mig obegriplig anledning har vi människor ett begär av att alltid ha rätt.  Jag menar att oavsett sexualitet, etnicitet, funktionsnedsättning m.m. så är vi alla människor av kött och blod. Beroende i vilket land du är född i har du olika trosuppfattningar och det ska vi alla respektera. Att gå och döda oskyldiga människor bara för att de inte har samma tro som du är vansinnigt. På så vis utplånar vi oss själva, vi utplånar rasen människor från jordens yta genom att inte acceptera varandra som vi är. Vem ska ta hand om planeten jorden när vi alla är borta? Och andra sidan så är inte vi människor så smarta förstås, då vi för tillfället förstör jorden med allt vårt konsumerande och girighets begär. Vi bör skärpa oss, då jorden är vårt hem.  Det är förfärligt tragiskt det som hänt i Frankrike igår fredag och också det som de var med om i januari i år. Att använda ordet tragiskt känns inte tillräckligt för att förklara

Peter Wolodarski skriver i sin söndagskrönika  Det är en mörk tid vi lever i just nu  i DN ” Det kan finnas många synpunkter på vad som är en rimlig migrationspolitik, men det kan aldrig vara acceptabelt att förminska en annan människas värde.” Jag tar fasta på den sista delen i denna mening, ”Det kan aldrig vara acceptabelt att förminska en annan människas värde” . Detta riktar jag direkt till regeringen, för det är just det de gör, förminskar andra människors värde. Finansministern Magdalena Andersson fick i förra veckan svara på hur regeringen tänker finansiera flyktingpolitiken. På det svarar hon bl.a. att de ska spara in på assistansersättningen. Magdalena Andersson och regeringen borde veta bättre än att sätta utsatta grupper mot varandra. I detta förslaget ska regeringen ta från oss som behöver hjälp för att kunna ha ett värdigt liv, för att ge till andra som är i behov av annan sorts hjälp för att kunna ha ett värdigt liv. Minska på den ena gruppens mänskliga rättigheter för

Redan under tiden då jag gick på dagis hade jag min bästa vän Angela vid min sida. Vi har haft mycket roligt ihop genom dagis, förskola och 9år i skolan. Det var henne jag hängde med på rasterna i skolan och det var henne jag spelade kort med i korridoren när några äldre killar kom och förstörde för oss. Jag kan säga att det säkerligen inte var helt lätt för Angela när min frustration över mobbningen i skolan gick ut över henne. Vi var egentligen ganska olika, hon hade det lätt för att lära sig ämnena i skolan och jag var precis tvärtemot och hade det svårt i skolan. Trots våra olikheter ställde hon upp för mig genom hela grundskolan. När det var dags att välja utbildningsprogram i gymnasiet stod det klart att vi skulle välja olika program. Jag valde HP- Handels och Administrations programmet och Angela valde Naturvetenskapliga programmet för att kunna läsa vidare till sjuksköterska eller läkare som henne dröm var då. Vi hamnade på samma gymnasieskola och träffade varandra då och d

Jag älskar min kropp och jag har lärt mig att leva med den precis som den är, men ibland är det en utmaning att leva i denna kropp. Just nu kan jag säga att sitta i stol och ha inflammation i båda armarna och ena axel/skulderblad är ingen lätt match. Det är nästan lättare för HIF att vinna över MFF ;-)... men bara nästan hahahah. För er som inte känner till det, så är orsaken till denna inflammation ett skov av min psoriasisartrit. Denna sjukdom går i skov året om och jag vet aldrig hur länge skovet håller i sig. Just nu innebär skovet inflammation i musklerna i båda armarna, ena axel och kring ena skulderbladet. Det är bara att knapra inflammationshämmande piller och vänta ut det. Det är sjukt frustrerande, men inget jag kan göra något åt. Roligare kan jag ju ha ;-) Det är ju då tur att jag inte bara är min kropp, utan att jag är så mycket mer än mitt "skal" och det är det som hjälper mig att leva vidare. Jag har så mycket att bidra med som kommer från mitt hjärta och i

När skolpersonalen på högstadiet tyckte att jag skulle gå i särskola, så var min uppfattning att särgymnasium och Riksgymnasium var samma sak. Riksgymnasiet i Kristianstad är för rörelsehindrade då skolan är helt tillgänglig. Skolan har samma läroplan som kommunala skolor, men eleverna kan också få mer stöd och hjälp än på en kommunal skola. Skolan har också ett elevhem där elever som bor långt ifrån kan bo. Eleverna har också tillgång till sjukgymnaster och arbetsterapeuter på skolområdet. Så här skriver skolverket på sin hemsida om särgymnasium. Gymnasiesärskolan i Sverige är 4årig och frivillig och vänder sig till ungdomar med utvecklingsstörning. Det finns nio yrkesinriktade nationella program. Det finns också individuella program för elever som behöver en utbildning som är anpassad för de egna förutsättningarna.  Här har ni skillnaden på dessa skolor som finns att tillgå för ungdomar med någon funktionsnedsättning. Min egen åsikt är att vi inte ska behöva ha en skola för r

Då högstadiet var mina tre jobbigaste skolår, så kommer även detta blogginlägg handla om den tiden. Vi får se om det krävs ytterligare ett inlägg eller om jag nöjer mig med två ;-) Den största anledningen till att skolan ville att jag skulle åka skolbuss med mina skolkamrater, var egentligen att de inte ville betala för skolskjuts (färdtjänst) för mig. Men i åk 8 när min kropp började säga ifrån och ge signaler om att den hade fått nog av den psykiska stressen som all mobbning hade medverkat till, så blev skolan tvungna att stå för skolskjuts. Jag hade fått problem med mina händer, jag kunde inte ens greppa en penna och heller inte besticken jag åt med. Jag fick en bärbar dator som hjälpmedel och mer greppvänliga bestick under den jobbigaste perioden. Det gjordes ex antal undersökningar för att hitta orsaken till den plötsliga försämring av mina händer, men de hitta inget specifikt fel. Jag fick också mer och mer ont i mitt högra knä som gjorde det jobbigare att gå. Inte heller där

Jag hade tagit mig igenom mellanstadiet och nu var det dags för högstadiet. Det hade precis byggts en ny högstadieskola i byn bredvid, ca 5 km bort och den var byggd på ett plan, perfekt för mig som behövde min rullstol vid längre sträckor. Det bestämdes att jag skulle åka skolbuss med mina skolkamrater och det är inget fel i det. Det är bra att jag inte särbehandlas för mycket och kommer ifrån mina klasskamrater. Det ända är att jag inte kunde bära upp min rullstol på bussen själv, utan det skulle chauffören hjälpa mig med. Det gick bra ett tag och vissa av chaufförerna som körde blev jag riktigt bundis med. Tyvärr fanns det då några få chaufförer som ansåg att det inte var deras jobb att hjälpa mig min med rullstol, utan det skulle mina skolkamrater hjälpa mig med. Min klass blev snabbt ganska stökig och jag blev mobbad av en del elever som inte kände mig sedan tidigare. Först var det tjejer i parallellklasserna som tittade, pekade och betedde sig allmänt störigt mot mig. Jag väg

Det är tydligen helt okej att diskriminera människor i vårt samhälle. Det måste det ju vara med tanke på att regeringen gör just det, diskriminerar människor, mer specifikt människor med funktionsnedsättning. Jag och många med mig är djupt besvikna på hur regeringen hanterar frågan om människor med funktionsnedsättning. Det är näst intill omöjligt att få oss delaktiga i samhället om inte ens regeringen är villig att bidra till det. I höstas lät det mer optimistiskt än vad budgeten för 2016 visar, vi är alltså inte värda att satsas på. Denna röd/gröna regering fortsätter dessutom precis där förra allians regeringen avslutade, med en häxjakt efter alla oss som är i behov av personlig assistans (LSS). Tack Stefan Löfven för att du och din regering har godkänt denna häxjakt genom att säga att ni ska bekämpa fusket inom LSS. I mina öron är det samma sak som att det bara är fusk inom LSS och inget om hur denna reform bidrar till att vi kan vara delaktiga och få ett självbestämmande liv.

Nu var det väldigt länge sen jag skrev här sist, men det har sina förklaringar och jag tänkte berätta lite om dem. Jag ogillar verkligen att klaga över min hälsa för andra. Att jag gör det för mig själv är inte heller något att rekommendera, men det är ju upp till mig själv. Jag tycker inte själv om människor som sprider negativ energi och då vill heller inte jag vara den som sprider det. Jag har inte känt mig så positiv på sistone, så därför har jag låtit bli att blogga. Jag har haft en period fylld med dålig hälsa och negativ energi och har till viss del fortfarande, men nu har jag börjat ta tag i mig själv. Jag vet ju att det är mänskligt att ha sina bra och dåliga perioder, men jag verkligen ogillar att må dåligt. Jag mår dåligt över att jag mår dåligt och det blir bara en ond cirkel. Ibland kan en behöva prata om känslorna kring detta och det är inte alltid ens familj eller vänner är de rätta personer att lyssna och förstå. Det finns andra vägar att gå för att hjälpa sig sjä

Rätt ofta är världen orättvis. Hela tiden händer det saker i vårt land och i världen som är orättvisa, men vi påverkas väldigt lite om det inte händer oss själva eller någon oss nära något. Vi försöker hålla distans till händelser vi tycker är jobbiga för oss och det är mänskligt att skydda sig själv. Men vad gör en när det kommer så nära som en vän eller släkting? Det är ju väldigt olika hur en reagerar och hanterar emotionellt jobbiga händelser. Vissa blir tysta och går in i sig själva, vissa gråter ut sina känslor och vissa skämtar för att hålla känslorna borta. Hur vi än gör, så är det okej för vi hanterar det på vårt eget sätt. När jag igår onsdag var på akuten i Lund, så var en vän till mig på akuten i en annan stad. Samtidigt hände det en massa andra jobbiga händelser i vårt land (vilket det gör dagligen) som innebar sorg för flera andra människor. Ibland borde vi stanna upp och fundera på dessa för oss jobbiga händelser och sätta vårt liv och vår vardag i lite perspektiv. Det

Det pratas väldigt lite offentligt om oss med någon funktionsnedsättning i ett mer positivt perspektiv. Det kommer mest snyfthistorier om individer som har hamnat i olika situationer som inte är hållbara och som individen själv inte orkar hantera. Varför inte skriva om oss i en mer positiv syn? Jo för att det ger inte journalisterna någon story, ett scoop. Jag menar att vi skulle kunna lära oss mycket av varandra. Många av oss med någon funktionsnedsättning lär oss att tänka på ett annat sätt än de utan en funktionsnedsättning. Jag är inte min funktionsnedsättning, men mitt liv präglas av hur min kropp fungerar, det är inget jag kommer ifrån. Och andra sidan är det egentligen ett normalt och väldigt vanligt förekommande i alla människors liv. Jag har själv fått lära mig att ta det lugnt och inte stressa för det skadar min kropp. Jag tar mer tillvara på mina bra dagar och njuter av att jag mår bra för jag vet att det kan snabbt ändras till det sämre igen. Jag har också lärt mig att li

Nu är Pride i Stockholm igång, åh så härligt det är att se så många människor engagera sig i vad detta egentligen handlar om, Allas Lika Värde. Just Pride är specificerat till HBTQ personer, men jag ser det som att det handlar om oss alla. För vi är ju Alla Lika Värda! Vi har alla lika rätt att bli accepterad som den vi är och behandlad med respekt. När de flesta av oss pratar eller skriver om allas lika värde, så skriver eller säger vi "allas lika värde oberoende av etnisitet, kön och bakgrund". Det är det vanligaste orden vi använder och därmed utesluter vi rätt många olika grupper av människor. Vi hade kunnat lägga till en hel del andra orsaker till att vi människor inte blir accepterade eller behandlade med respekt. Ni kan ju själva tänka er vilken grupp människor som jag vet blir uteslutna i meningen "Allas lika värde oberoende av etnisitet, kön eller bakgrund". En del av oss vet också att det är fel att ställa grupperna mot varandra, så det ska jag inte gö

Jag var 6, 7 år när jag började i HIF Glimten (Handikappidrotts föreningen Glimten). Föreningen erbjöd då olika idrotter, så som skytte, bordtennis, volleyboll, rullstolsträning och boccia för funktionsnedsatta barn, ungdomar och vuxna. Vad jag minns gick rullstolsträningen och boccia hand i hand, vi tränade både och under våra tisdagskvällar i Drottninghögs gymnastikhall i Helsingborg. Som en söt och charmig liten flicka kom jag snabbt in i gänget där alla andra var äldre än mig och vi hade väldigt roligt ihop. Vi umgicks även en del på fritiden utöver våra träningar och tävlingar. I början tävlade jag både i rullstolskörning och boccia, men ganska snart gick vi över till att bara spela boccia. Boccia är handikappidrottens version på boule. En kortfattad förklaring av skillnaden på boule och boccia kommer här. Det är liknande regler, men vi har läder bollar inomhus och trä/plastbollar utomhus på gräs. Bollarna har två olika färger, så vi kan skilja på lagen eller de individuella s

Jag läste en artikel som kvällsposten skrev om en äldre kvinna som fick hjälp av hemtjänsten för att inhandla dagligvaror. Hon hade alltid handlat på maxi då hon bl.a. gillade deras utbud av varor, men Halmstad kommun hade nu sett över sina riktlinjer för personalen som gjorde att de skulle handla på närmaste närbutik vilket i detta fall var Netto. De flesta av oss vet att det är ganska stor skillnad på utbudet mellan Maxi och Netto och är en van vid den ena butiken, så blir det svårt att hitta liknande varor i den andra. Jag som har stort engagemang i att vi människor ska ha ett självbestämmande liv även om vi är beroende av olika samhällsinsatser av olika skäl, reagerade på detta och delade detta på min Facebook sida. Detta gjorde att en vän till mig i sin tur reagerade och delade det på sin fb sida, men från ett annat perspektiv. Min vän jobbar nämligen inom ett LSS boende och har personalens perspektiv och tyckte att media väldigt sällan tar upp den hårt arbetande personalens sit

Nu var det länge sen jag skrev något, så det är hög tid för lite uppdateringar :-) Den 23 juni åkte jag och min lillasyster Michelle till Göteborg för att se 1D/One Direction. När Michelle fyllde 20år så fick hon biljetter till 1D och jag lovade att följa med. Då trodde vi också att det skulle vara sommarvarmt vid denna tiden, men ack vad vi hade fel. Som ni vet så regnade hela juni bort, så vi var beredda på regn under konserten. Det såg lite osäkert ut med mörka moln, men vi hade tur det kom bara ett par droppar sen blev det klar himmel och en underbar konsert kväll. Vi satt på rullstolsplats på Ullevi och vilken bra plats. Det är inte ofta rullstolsplatserna på våra arenor är optimala, men jag måste säga att Ullevis var otroligt bra. De hade plats för säkert 20-30 rullstolar och vi satt snett mitt emot scenen och såg ganska bra. Ledsagaren/kompis/föräldern fick ta en plaststol som de hade på plats och sätta sig ihop med oss rullstolsburna, väl genomtänkt måste jag säga. Jag lo

Då var det åter en regnig, blåsig och grå dag i juni. Jag undrar så om vi får någon sommarvärme som vi får njuta av i år. Den kommer förhoppningsvis efter midsommar som vanligt. Som ni flesta redan vet är jag född med min funktionsnedsättning, men jag har också fått en ledsjukdom för 9år sen. Det innebär mer eller mindre konstant smärta i kroppen och jag brukar må bättre när vi har värmare klimat, därav min längtan efter värme. Trots värmen förra sommaren hade jag problem med smärta och fick gå på kortison tabletter. Därför såg jag fram emot värmen denna sommaren för att min kropp skulle få någon vila och få vara lite smärtfri detta år. Men ni förstår säkert att än så länge har det inte riktigt blivit som jag önskade. De senaste två veckorna har jag nu testat en annan medicin för min ledvärk. Jag känner inte någon enorm skillnad, men jag gissar att jag måste ha tålamod. Inte nog med ledvärken utan jag har också i perioder problem med nervsmärtor i ryggen som går ut i benen och de

Idag gifter sig vår prins Carl Philip med sin Sofia, men det som de flesta har följt i media de senaste dagarna har inte handlat om ett lyckligt bröllop. Det har handlat om 17 åriga Lisa som försvann när hon skulle åka hem efter ett arbetspass på ett kafé i Blomberg i söndags. Många människor har engagerat sig och hjälpt till att leta efter flickan i flera dagar och nu i natt kom det tragiska beskedet att hon har hittats avliden. Idag har jag läst i sociala medier där vissa människor ifrågasätter det stora engagemang i Lisas fall, när det sker många andra tragiska saker varje dag där människor dör där vi knappt bryr oss. Ett ex. som det skrivs om är bilen som exploderade i en rondell i Torslanda där fyra människor miste livet varav en ung flicka. Det ifrågasätts varför Lisas liv verkar mer betydelsefullt än denna lilla flicka som miste livet i explosionen. Det finns ingen människa som är mer värd en någon annan. Det är lika tragiskt vem det än är som råkar illa ut och mister livet

Många av oss funktionsnedsatta om inte alla, vill bara ha ett liv, ett liv ganska likt andras liv, där vi går upp på morgonen och tar tag i det som behövs göras under dagen. Det handlar ofta om samma saker som andra gör under sin dag, jobba, lämna och hämta barnen på dagis och andra sysslor som hör till vardagen. Men för att vi ska kunna göra just detta, så måste vi kämpa för våra rättigheter. För att vi ska kunna vara delaktiga i samhället, behöver vi ha en tillgänglig utemiljö, tillgängliga byggnader och bostäder och vissa av oss behöver våra personliga assistenter. För 50år sen var många av oss inlåsta på institutioner för att "normala" människor skämdes för oss och inte ville att vi skulle synas i samhället. Nu har vi kommit så pass långt i samhället att vi inser att även funktionsnedsatta människor har rättigheter och att även vi bidrar till samhället. Men om vi inte hade de eldsjälar och handikapporganisationerna som kämpar för funktionsnedsattas rättigheter, så had

Nu är det hög tid för en ny berättelse om mitt liv. Det har ju hänt rätt mycket under denna månad, så jag har inte riktigt hunnit med känner jag. Men nu kör vi igen :-) När jag var 11år började jag bli väldigt känslig kring mitt bråck i ryggen och det började även göra rätt ont. Under en tid kunde jag märka att jag blev svagare och svagare i benen, så jag började ta hjälp av kryckor när jag gick. Till slut orkade inte mina ben bära mig, så en morgon när jag skulle gå ur sängen kom jag inte ur. När jag insåg att jag inte kom ur sängen, kallade jag på pappa. "Jag kan inte komma upp, benen vill inte" sa jag. Pappa hämtade min rullstol som förmodligen stod någon annanstans i huset och hjälpte mig upp. Jag visste inte vad som hände med min kropp, så jag kände mig lite orolig. Jag kan tänka mig att även mina föräldrar kände oro, då detta inte var något vi kände igen. Denna morgon skulle jag på min årliga kontroll i Lund. Kontrollen kallas Spina Bifida som är det latinska namn

Som ni har sett de senaste veckorna har jag varit engagerad i många olika saker och detta har medfört att jag har fått en del olika erbjudanden att vara med och påverka i olika organisationer. Det ni ser är att jag har ett varmt hjärta och ett enormt engagemang. Det ni inte ser är att mitt engagemang är på mina villkor och utefter mina egna förutsättningar. När jag för 10år sen blev sjuk och kroppen började bli sämre kunde jag inte längre vara lika aktiv som jag en gång var trots mitt ryggmärgsbråck. Under dessa 10år har jag sökt efter ett nytt sätt att engagera mig utan att fysiskt ta ut mig. Efter ytterligare fysiska bakslag för 5år sen, tog det några år innan jag orkade engagera mig i saker igen. Det senaste året har jag visat er hur jag kan engagera mig utan att min kropp ska ta skada och det är genom mitt skrivande. Jag älskar att skriva om saker som tänder den gnistan i mig, det där lilla extra engagemanget. Så om jag tackar nej till att vara engagerad i någon förening, o

Till Regionpolitiker! Hej! Jag skriver till er med anledning av Sydsvenskans avslöjande om Region Skånes samarbete med Försäkringskassan i det sk. Hässleholmsprojektet. Jag vill veta hur tjänstemän och ev. politiker kan tycka att denna behandling av människor och i detta fallet funktionsnedsatta människor är okej. I FN konventionen står det att funktionsnedsatta medborgare har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. Hur tycker ni att detta har följts i Hässleholmsprojektet? Denna behandling är integritetskränkande, oetisk och mot mänskliga rättigheter. Jag tar detta personligt och ser det som övergrepp mot redan utsatta människor. Denna behandling strider även mot EU konventionen gällande mänskliga rättigheter, och därmed kan och bör projektet anses som ett lagbrott. Att försäkringskassan gör sina utredningar är vi funktionsnedsatta vana vid, dock anser vi även dem vara integritetskränkande. Men att Region Skåne använder sig av sådana metoder so

I måndags åkte jag och mina föräldrar upp till Stockholm några dagar. Vi hade några intensiva, men mysiga dagar på Hotell Clarion.  I tisdags var vi med i manifestationen för en ändring i LSS lagen gällande personlig assistans. Vi var på Mynttorget utanför regeringsbyggnaden. Det var tyvärr inget bra väder, utan väldigt kallt och därför var vi inte mer än ca 50 personer. Men vi som var där lät oss höras och de som talade hade starka personliga tal som gick rakt in i hjärtat. En av talarna var Jonas Franksson som höll ett mycket personligt och gripande tal, hör hans tal i länken här  Jonas Frankssons tal I söndags avslöjade Sydsvenskan det sk. Hässleholmsprojektet. Ett "hemligt" projekt där Försäkringskassan tillsammans med Region Skåne har anlitat vårdbolaget Bemce för att utreda brukares behov av personlig assistans. Problemet med detta är att brukaren blir inlagd på sjukhus under 27 timmar där denne utreds. Det individen inte får veta är att vårdpersonalen sp

Idag har jag en insändare i Sydsvenskan/HD om vad som är grundläggande för att en människas vardag och liv ska fungera. Läs länken  Hur skulle du må om du inte fick i dig mat? Artikeln syntolkas här: Vad är grundläggande för att din vardag och ditt liv ska fungera? Behöver du ens funderar över det?, förmodligen inte. Men bara för denna gången, stanna upp och fundera på vad som är grundläggande för att din vardag och ditt liv ska fungera. Är det kanske att du kan ta dig upp ur sängen på morgonen? Att du kan sköta din hygien och klä på dig själv? Att du får ca tre mål mat i magen om dagen? Hur skulle du må om du inte fick i dig mat som gav dig energi och gjorde dig mätt? Hur skulle du må om du inte hade ytterkläder på dig när du gick utanför hemmet under vinterhalvåret? Redan under 2007 började försäkringskassan strama åt bedömningarna gällande personlig assistansens. År 2009 kom en regeringsrättsdom med ett ödesdigert beslut i ett ärende gällande personlig assi

Nu är det dags för ett nytt inlägg om mitt liv igen :-) Jag var ca 4,5 år när jag började vika höger fot inåt när jag gick och läkaren trodde att jag hade fått en förkortning i hälsenan p.g.a längdtillväxt under sommaren. En operation genomfördes för att förlänga hälsenan 2cm och jag fick återigen gips på ena benet i några veckor. Det hade gått 9 månader sen jag tog bort gipsen efter operationen som gjordes för att rotera båda benen. När jag var runt 8 år började jag känna smärta i höger knä, det röntgades men inget fel hittades. Operation diskuterades också, men det blev inget med det. Jag hade alltid skenor på benen när jag gick för att det skulle bli mer stabilitet. Tyvärr började jag få sår på båda fötterna av skenorna, så pass illa att jag vid något tillfälle fick äta antibiotika. Mamma hämtade mig och mina syskon på fritids och dagis. Denna dagen hade jag fått väldigt ont i huvudet, så när jag cyklade hem på min trehjuling grät jag hela vägen hem. Det kändes verkligen som o

Äntligen börjar jag känner mig bättre efter mer än två månaders sjukdom. Det visade sig att jag hade fått en magbakterie och gick på medicin i en vecka. Under denna tid har jag även haft mina "vanliga" problem som kommer med mitt ryggmärgsbråck och min reumatism, samtidigt som även min man har varit dålig, så det har varit en tung period :-( Under denna period har jag även fått ta samtal med försäkringskassan och färdtjänst handläggare som har medfört psykiskt jobbiga utfrågningar. Försäkringskassan ville göra en omprövning av min handikappersättning. För er som inte vet vad handikappersättning är, så är det ett bidrag jag får för extra utlägg jag gör p.g.a. mitt handikapp. Det kan handla om slitage av kläder, rullstolsdäck, extra kostnader för att jag behöver en större bil m.m. Detta tog två dagar att gå igenom alla utlägg som är utöver de "normala" kostnaderna en person har i sitt liv. Det är jättebra att jag får bidrag för dessa utlägg, men det är psykiskt jo

Nu är jag lite smått irriterad och tänkte höra med er vad ni tycker om situationen. Jag åker väldigt sällan färdtjänst då jag har bil och använder hellre den. Men i november förra året skulle jag beställa en resa och får då reda på att mitt tillstånd har gått ut. Bara det att jag och alla andra ska behöva söka om färdtjänst när många av oss har haft det sen vi var barn, tycker jag är orimligt och slöseri med både tid, papper och pengar. Då jag inte använder färdtjänsten så ofta, så tog det tid innan jag fyllde i papperna för förnyad färdtjänst. Jag skickade in papperna till Skånetrafiken i januari och i början av februari fick jag papper om att de hade mottagit min ansökan och behandlade ärenden i tur och ordning. Inget fel i det, vi är många som har färdtjänst så de har säkert att göra. Nu för bara några dagar sen alltså mitten i april ringde färdtjänst handläggaren om mitt ärende. Hon hade frågor om hur jag fungerade i vardagen och jag berättade det som jag tyckte var relevant

Jag måste ju faktiskt säga att jag är lite stolt över mig själv. Jag har lyckats skriva en intressant artikel, så pass intressant att Aftonbladet ville publicera den. Så för en vecka sen var min artikel med i Aftonbladets tidning och ni kan läsa den här nedan :-) Här kommer en syntolkning av artikeln. Läsardebatten Madelen Löw om: Flyktingbarnen Tänk om det var ditt barn som tvingades fly? Fördomarna haglar när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Att de ljuger om sin ålder och att de bara kommer hit för att ställa till oreda. Är det verkligen rimligt att tro att små barn skulle planera "Nu åker vi till Sverige och stjäl"? Vi blir irriterade och arga och funderar inte en sekund på bakgrunden till deras handlingar. Om det vore ditt barn som flytt från krig, som blev sexuellt utnyttjad, som tvingades ljuga och utföra kriminella handlingar för att överleva, hade du fortfarande sagt "ungjävel, bete dig som folk"? och "Kan inte ungarna bete sig som norma

Igår hade jag en insändare med i HD-Helsingborgs Dagblad om ensamkommande flyktingbarn. Klicka på länken om du vill läsa artikeln  Ensamkommande flyktingbarn Det är ett känsligt ämne och vi alla tycker olika. Jag tror dock att vi alla egentligen är överens om att barn inte ska behöva stå ut med vuxnas idioti. Barnen är dem som råkar mest illa ut i vår vuxna värld och vi vet sällan hur vi ska hjälpa dessa utsatta barn. Vi har mycket kvar att lära i ämnet, men att slå dövörat till hjälper inte. Ha en fortsatt trevlig Påsk!

När jag började på dagis i Mörarp, tog det inte lång tid förrän de andra barnen började mobba mig. Detta minns jag såklart inte, men jag minns all mobbning jag fick stå ut med senare under skoltiden, den återkommer jag till. P.g.a. min inkontinens var jag tvungen att ha blöja även om jag var gammal nog att egentligen slippa det. Den tidens blöjor var ju inga diskreta precis, utan stora och obekväma. Så det syntes väl och det var det som gjorde att barnen på dagis mobbade mig. Mina föräldrar valde att berätta om mig och min funktionsnedsättning på ett föräldramöte, för att de andra föräldrarna sen skulle kunna berätta för sina barn och på så vis minska mobbningen av mig. Jag fick en ny assistent när jag började skolan som skulle i huvudsak hjälpa mig med mina toalettbestyr, men också finnas till hands i undervisningen. Många av de barn som jag gick ihop med på dagis och förskolan följdes åt, så vi hamnade i samma skolklass. Personalen tyckte att det var bättre vi höll ihop än att ja

Jag har bokat av allt jag hade inbokat denna veckan för att varva ner och förhoppningsvis bli av med min magkatarr. Jag har dock en hjärna som inte riktigt vill ta ledigt fullt ut, därför är det bäst för mig själv att jag skriver av mig lite ;-) Jag utmanar er till att läsa detta :-) Det är många av oss svenskar som inte vill betala skatt eller i alla fall tycker att vi betalar för mycket i skatt. Idag tar vi väldigt mycket för givet i våra liv och vi bryr oss mer och mer om vad vi själva har i plånboken. Vad är det då vi tar för givet? Du har en asfalterad väg att köra din bil på och inte en grusväg som bilen hade tagit skada av att köras på.  Vägen är dessutom upplyst av gatulampor för att du ska få bättre sikt när du kör när det är mörkt.  Har du inte bil kan du ta dig fram med kollektivtrafiken som finns till ditt förfogande nästan hela dygnet.  Vägar, gatubelysning och trafikljus behöver ständigt underhållas för att vi ska kunna ta oss fram tryggt på våra vägar. Järnvä