Maddes blogg

I Lördags var det då dags för Socialdemokraternas medlemsmöte. Ett medlems möte jag sent skulle glömma visade sig. Jag var nominerad till Helsingborgs Stadsbyggnadsnämnd och var ödmjuk inför att det var medlemmarna som skulle välja. Jag tog inget för givet, utan bara hoppades att de skulle se vilken tillgång jag skulle vara i denna nämnd. Mötet handlade mycket om valen till alla styrelser, nämnder och bolag. Det innebar också många omröstningar och därför ett möte på 7timmar. Mina föräldrar som också är medlemmar var med under detta så viktiga möte. Någon gång under mötet fick pappa ett samtal från Stockholm. Vi fick då reda på att en av våra kära släktingar som bor på ett äldreboende i Stockholm, ligger inför döden. Vi visste att detta skulle hända snart, men det känns ändå tungt. Rolf har lärt mig väldigt mycket och varit ett stort stöd inom mitt fackliga arbete under början av 2000-talet och har också stöttat mig privat när jag som mest behövde det. Vi har haft många trevliga tele

För någon vecka sedan satt jag och min man och såg Måns Möllers show "Jävla Pajas- Det här skojar du inte bort..... Jag ska ärligt erkänna att jag inte är något fan av stand up:are eller komiker. Men denna show berörde både mig och min man. Jag skrattade och grät om vartannat under hela showen. Den stora anledningen till att Måns berörde oss så djupt var hans sett att berätta om sin erfarenhet som pappa till ett autistiskt barn. Han berättar på ett väldigt bra och rörande sätt hur han som pappa kände det när hans son fick sin diagnos autism. Att sitta hos främmande människor som bedömer ditt barn och säger saker som kommer prägla inte bara ditt barns framtid för alltid, utan även hela familjens liv. Detta skildrar Måns på ett rörande och komiskt (hur man nu kan tycka att situationen är komisk) sätt. Jag har som bekant en fysisk funktionsnedsättning, med denna innebar också svårigheter i inlärning under min skoltid. Så under högstadiet gick skolpersonalen till mina föräldrar