Maddes blogg

Rätt ofta är världen orättvis. Hela tiden händer det saker i vårt land och i världen som är orättvisa, men vi påverkas väldigt lite om det inte händer oss själva eller någon oss nära något. Vi försöker hålla distans till händelser vi tycker är jobbiga för oss och det är mänskligt att skydda sig själv. Men vad gör en när det kommer så nära som en vän eller släkting? Det är ju väldigt olika hur en reagerar och hanterar emotionellt jobbiga händelser. Vissa blir tysta och går in i sig själva, vissa gråter ut sina känslor och vissa skämtar för att hålla känslorna borta. Hur vi än gör, så är det okej för vi hanterar det på vårt eget sätt. När jag igår onsdag var på akuten i Lund, så var en vän till mig på akuten i en annan stad. Samtidigt hände det en massa andra jobbiga händelser i vårt land (vilket det gör dagligen) som innebar sorg för flera andra människor. Ibland borde vi stanna upp och fundera på dessa för oss jobbiga händelser och sätta vårt liv och vår vardag i lite perspektiv. Det

Det pratas väldigt lite offentligt om oss med någon funktionsnedsättning i ett mer positivt perspektiv. Det kommer mest snyfthistorier om individer som har hamnat i olika situationer som inte är hållbara och som individen själv inte orkar hantera. Varför inte skriva om oss i en mer positiv syn? Jo för att det ger inte journalisterna någon story, ett scoop. Jag menar att vi skulle kunna lära oss mycket av varandra. Många av oss med någon funktionsnedsättning lär oss att tänka på ett annat sätt än de utan en funktionsnedsättning. Jag är inte min funktionsnedsättning, men mitt liv präglas av hur min kropp fungerar, det är inget jag kommer ifrån. Och andra sidan är det egentligen ett normalt och väldigt vanligt förekommande i alla människors liv. Jag har själv fått lära mig att ta det lugnt och inte stressa för det skadar min kropp. Jag tar mer tillvara på mina bra dagar och njuter av att jag mår bra för jag vet att det kan snabbt ändras till det sämre igen. Jag har också lärt mig att li