Maddes blogg

När jag började på dagis i Mörarp, tog det inte lång tid förrän de andra barnen började mobba mig. Detta minns jag såklart inte, men jag minns all mobbning jag fick stå ut med senare under skoltiden, den återkommer jag till. P.g.a. min inkontinens var jag tvungen att ha blöja även om jag var gammal nog att egentligen slippa det. Den tidens blöjor var ju inga diskreta precis, utan stora och obekväma. Så det syntes väl och det var det som gjorde att barnen på dagis mobbade mig. Mina föräldrar valde att berätta om mig och min funktionsnedsättning på ett föräldramöte, för att de andra föräldrarna sen skulle kunna berätta för sina barn och på så vis minska mobbningen av mig. Jag fick en ny assistent när jag började skolan som skulle i huvudsak hjälpa mig med mina toalettbestyr, men också finnas till hands i undervisningen. Många av de barn som jag gick ihop med på dagis och förskolan följdes åt, så vi hamnade i samma skolklass. Personalen tyckte att det var bättre vi höll ihop än att ja

Jag har bokat av allt jag hade inbokat denna veckan för att varva ner och förhoppningsvis bli av med min magkatarr. Jag har dock en hjärna som inte riktigt vill ta ledigt fullt ut, därför är det bäst för mig själv att jag skriver av mig lite ;-) Jag utmanar er till att läsa detta :-) Det är många av oss svenskar som inte vill betala skatt eller i alla fall tycker att vi betalar för mycket i skatt. Idag tar vi väldigt mycket för givet i våra liv och vi bryr oss mer och mer om vad vi själva har i plånboken. Vad är det då vi tar för givet? Du har en asfalterad väg att köra din bil på och inte en grusväg som bilen hade tagit skada av att köras på.  Vägen är dessutom upplyst av gatulampor för att du ska få bättre sikt när du kör när det är mörkt.  Har du inte bil kan du ta dig fram med kollektivtrafiken som finns till ditt förfogande nästan hela dygnet.  Vägar, gatubelysning och trafikljus behöver ständigt underhållas för att vi ska kunna ta oss fram tryggt på våra vägar. Järnvä

Jag tror inte att det är någon av oss som tycker att det är rätt att systematiskt behandla en annan människa illa. Det är därför vi har lagar och regler och FN konventioner om mänskliga rättigheter. Att regeringen säger upp avtalet om vapenexport till Saudiarabien är nog för många av oss fullt förståligt. Jag tror också att Alliansen egentligen tycker precis som många andra av oss att detta var en bra markering av regeringen, att vi inte accepterar diktaturer där man behandlar sin befolkning illa. Alla är vi människor oberoende vilket land vi bor i, vi ska respektera varandra. Detta är Sveriges ståndpunkt och något vi gör allt för att leva efter. För att få en förändring i de länder där man behandlar barn och kvinnor på ett sätt vi inte ens kan tänka oss in i, behöver vi andra länder markera på olika sätt att det inte är okej. Men av någon anledning har media gått igång på Saudiarabien affären och kritiserar vår utrikesminister Margot Wallström för hennes agerande. Men allvarli

Vi är många i vårt land som lever med dolda funktionsnedsättningar som påverkar vår vardag. Det finns stor oförståelse för det som inte syns, därför krävs det att vi som lever med de dolda funktionsnedsättningarna pratar och berättar om våra liv. Men det är ju inte alla av oss som känner för att dela med oss av våra liv och tycker bara att det är jobbigt att berätta. Med tanke på att det är svårt nog att bli accepterad av samhället när man inte följer normen, så kan det bli ännu svårare för dessa människor att bli accepterade i samhället. Detta är en av anledningarna till att jag nu har börjat min bloggserie "Mitt liv med Ryggmärgsbråck". Jag vill sprida kunskap och bidra till lite bättre förståelse bland oss människor. Nu tänker några av er, "men ditt ryggmärgsbråck syns ju". Men det är en sanning med modifikation, delar av min funktionsnedsättning syns, men det finns delar av ryggmärgsbråcks problematiken som du inte ser. Därför är min funktionsnedsättning delvi

Vårt kommunalråd och min partikamrat Ola Möller skrev härom dagen sina tankar kring ett initiativ som sprids i olika kommuner i vårt land. Initiativet heter "låna en svensk" och går ut på att om man är invandrare, så ska man kunna låna en svensk medborgare under en timme, på så sätt ska invandrare träffa svenskar. Men som Ola också skriver så bör vi även vända på det, så det blir "låna en invandrare" så vi svenskar får chansen att lära oss deras olika kulturer. Ni kan läsa Olas blogg här  Låna en invandrare Efter att ha läst Olas tankar kring detta, så slog det mig... Vi svenskar skulle behöva ha initiativen "låna en HBTQ person", "låna en äldre person", "låna en yngre person" och "låna en funktionsnedsatt person". Det jag menar är att vi är ur usla på att acceptera varandra som den vi är. Vi är alla en människa vare sig hur vi är skapta, det är vad som gör oss unika. Nu har inte jag erfarenhet av alla dessa olika föruts

Jag är uppfostrad som Madde och inte som Madde med en massa hinder. Därför har jag också hela mitt liv sett mig själv som Madde. Visst har jag fått anpassa mig i många olika situationer efter samhället när det visat sig att jag inte passar in, men jag är jävligt trött på det. Nu tycker jag att det är på tiden människorna som passar in i samhällets norm tar sitt sunda förnuft till fånga och ser oss alla som en i mängden. Det innebär att man accepterar alla människor för vad och vem de är, punkt! Jag har gått utbildning precis som de flesta i vårt land, jag har sökt jobb precis som de flesta i vårt land och jag har haft en del olika jobb och tjänat pengar precis som de flesta i vårt land. Skillnaden är att jag med en fysisk funktionsnedsättning inte kan söka vilket jobb jag vill, då samhället inte tänker "Allas lika värde och lika rättigheter" fullt ut. Alla ni icke funktionsnedsatta, när behövde ni ta hänsyn till var ni ville söka jobb p.g.a. något fysiskt hinder? Ni kan oft

När jag hade återhämtat mig från alla kramper, infektioner och blodförgiftning, så flyttades jag tillbaka till Helsingborgs lasarett, då till Barnkliniken. Jag blir starkt medicinerad för att hålla kramper och infektioner i schack. Jag var tre veckor gammal när sköterskorna på Barnkliniken började misstänka att jag hade utvecklat vattenskalle. Jag skrek mycket och mitt huvudomfång hade ökat mer än normalt. Mina föräldrar hade blivit varnade för att detta kunde hända. Jag skickades tillbaka till Lunds lasarett och då till NK 26 (Neurokirurgen) för en operation då de satte in shunten. Som jag skrev i del 1 så är shunten en tunn gummislang som man sätter i ventriklarna i hjärnan och den går vidare genom halsen och ner i buken där ryggmärgsvätskan tas upp av kroppen. Utan shunten stannar ryggmärgsvätskan i min hjärna och det medför enorma smärtor och huvudets omfång växer. Några dagar efter operationen när jag hade återhämtat mig, flyttades jag tillbaka till Helsingborgs Barnklinik.

Då var det söndag den 1 mars och det är snö blandat regn som faller utanför fönstret :-( Jag har kunnat se lite vårtecken i trädgården i form av knoppar och blommande krokusar, så nog ska det bli vår så småningom. Jag vill dock ha minst +10 innan jag utropar "Det är vår" :-) Vi har ju haft några dagar med sol som faktiskt kändes som att den värmde lite, så det närmar sig nog, hoppas jag.... Det har blivit en del skidVM på tv och det är roligt att se våra grymt duktiga svenska skidåkare. Idag var det sista etappen med herrarnas 5mil och det var svåråkt för allihopa. Trots det lyckades en tokstark Johan Olsson knipa en bronsmedalj. Stort Grattis till alla i det svenska landslaget inklusive ledare och vallare, ni har gjort ett grymt bra jobb under detta hemma VM i Falun. Igår var vi på middag hos mina föräldrar och det blev en lång och mysig kväll. En kväll med god mat, mello och sen avslutades kvällen med bra musik och en del gamla minnen. Vi pratade om vad vi har gått ige