Inlägg

Visar inlägg från 2020

Skärpning!

Jag blir uppriktigt upprörd när jag hör att kommuner inte tar Covid19 på allvar och inte sätter in olika åtgärder för att förhindra smittspridning. Det jag har fått höra gäller en mindre kommun i södra Skåne och i någon sorts av daglig verksamhet med personer med mental funktionsnedsättning. Det fick mig dock att fundera på hur det sköts i resten av Region Skåne, någon som vet? Det är ju ännu viktigare i dessa verksamheter där personer som inte har möjlighet att skydda sig själva då de inte förstår vad som är bäst för dem i denna situation som vi är i nu. Det är ju där vi ska sätta in åtgärder, där personalen ska få tydliga direktiv från cheferna så de kan känna sig trygga på sin egen arbetsplats. För det är ju så att detta handlar inte bara om de personer som verksamheten riktar sig till, utan detta handlar också om personalen som jobbar där. Att inte sätta in åtgärder nu när Region Skåne har gått ut med att antalet smittade nu är högre än i våras när Covid19 först upptäcktes, det är

Äntligen FREDAG!

Bild
Underbart, det är helg. Helg för mig är att slipp alla måsten och bara låta energin flöda och jag gör bara vad som faller mig in.  Som ni vet så använder jag mig mycket av stenar och kristaller nu och om jag ska citera min man, så är hans fru nyförälskad i stenar. Men det är lugnt för det är bara en fas säger han, det går över... Ja, min älskade man, han är så rolig och bara helt underbar. <3 Idag testade jag Palo Santo rökelse för att rena huset från negativa energier. Jag tände en pinne, lät den brinna lite och släkte lågan så det bara var röken kvar och då tog jag mig runt i husets alla rum. Samtidigt hade jag fönster och dörrar öppna för röken var ganska intensiv och inte så bra för min mans lungor. Nu har jag testat det och konstaterar att om jag ska rena något med rökelse, så får det bli med Salvia, den verkar också vara väldigt vanlig i dessa sammanhang. Tror att doften från en salviabunt inte är lika intensiv som denna var. Dock kan jag göra det ännu lättare för oss genom at

Stenar och Kristaller

Bild
Jag sitter nu på altanen och njuter av en mugg fruktte och lagrar solenergi, såhär i slutet av sommaren vet en ju aldrig om det blir fler soldagar, så det gäller att passa på.  Jag tänkte dela med mig av en av mina hobbys som jag har lagt en del tid på nu under sommaren, den är egentligen inte ny för mig, men jag har inte läst på så mycket som jag gör nu.  När jag var i tonåren önskade jag mig ofta smycken till min födelsedag och det hände att jag fick en del halsband med olika magiska stenar. Jag lade inte jättemycket tid på att lära mig om stenarnas egenskaper, utan jag tyckte mest att de var fina. Men det har blivit en del olika stenar och kristaller genom åren och jag har känt stöd av dem i olika vardagssituationer.  När covid-19 kom i början av året och det visade sig att vi skulle bli tvungna att mer eller mindre isolera oss och inte träffa nära och kära, utan endast träffa de absolut nödvändigaste så som våra assistenter, då kände jag att vi behövde lite extra stöd. Jag började

Tankar är bara fluff!

Jag och min man pratar ofta om hur lyckligt lottade vi är som har varandra och vårt fina hus och dess underbara trädgård som vi har planerat själva. Vi hade kunnat ha det så mycket sämre och det är viktigt att vi påminner oss om det ibland.  Det senaste halvåret har varit svåra för en del av dem som bor själva och tillhör en riskgrupp. Personligen trodde jag inte att det skulle påverka mig så mycket av att inte kunna träffa och krama nära och kära, men det är faktiskt lite tufft ibland, att inte kunna krama familjen. Men det är så mycket värre för just de som bor ensamma och inte har någon att dela vardagen med. Jag har ändå min älskade man och min katt Mizzy och min stora familj är bara ett samtal bort, så egentligen är det ingen fara med mig. Covid 19 har gjort att de flestas s.k. vardag har stannat upp och just därför bör det inte finnas något att stressa upp sig för, eller? Min hjärna håller inte riktigt med om att det är lugnt, det är världens bergochdalbana med många tankar som i

Talesätt och fjärilar!

Bild
I dessa tider av isolering och distansering behöver troligen de flesta av oss hitta sätt att aktivera och engagera oss i något för att inte bli för uttråkade av vardagen. Det kan vara allt från att läsa, något hantverk eller grotta ner dig i ett intresse som du kan fördjupa dig i på nätet. Att få använda hjärnan är lika viktigt för välmåendet som det är att motionera för att kroppen ska må bra. Jag tänkte dela med mig av de saker som hjälper mig i vardagen och får mig att inte fastna i negativa tankar. Det blir ett inlägg för varje intresse framöver. Av olika skäl så blir det svårt för mig att göra samma sak hela tiden, så jag gör lite olika saker som jag varierar mellan. Min största hobby är mitt broderi och här kan jag göra mycket på frihand och det har jag tagit fasta på i år. Jag broderar texter jag tycker hjälper en i vardagen, lite olika talesätt m.m. och ibland har jag även ett motiv till texten. Syntolkning: En fjäril i orange nyanser med texten "No matter how big

Våra hjältar!

Jag älskar att lyssna på sommarpratarna varje sommar, det är väldigt intressant att höra om olika livsöden m.m. Men igår torsdag, var det Jörgen som kom med förslaget att vi skulle lyssna på dagens sommarprat. Det blev dock en ångestfylld timme, då vi kan relatera till våra egna liv och erfarenheter av intensivvården, men så bra.  Torsdagen den 9/7 sommarprat Eveline Jacobson är sjuksköterska inom intensivvården och berättar om sin roll i denna pandemi tid. Som jag misstänkte blev det mycket riktigt en ångestfylld timme, men så intressant och nyttigt att få höra hur det på riktigt fungerar när en patient med covid19 hamnar på iva- intensivvården. Eveline Jacobsons sommarprat 2020 Att lyssna på detta sommarprat borde nästan vara ett krav på oss alla, för då kanske vi kan förstå att ansvaret för att stoppa denna pandemi ligger på oss alla, vi bär alla ansvaret för att få stopp på covid19. Vårdpersonalen är värd all respekt i världen och det visar vi bäst genom att följa f

Det handlar inte om dig, det handlar om alla andra!

Dagen efter mitt förra blogginlägg om folkmassorna på Väla, tog svt Helsingborg upp ärendet då flera personer hade kontaktat dem om trängseln på just Väla,  Kunder upplever trängsel  Problemet här är fortfarande att köpcentrum inte ingår i den tillfälliga lagen om 50 personer, de kan bara förhålla sig till det som gäller nu. I början av våren när Covid 19 kom till Sverige, sa jag "För en gångs skull så handlar det inte bara om en viss grupp människor, utan detta är ett globalt problem, alla är drabbade på ett el annat sätt." Jag var/är trött på att en del människor inte bryr sig om saker som inte angick dem själva, men nu är ju alla tvungna att anpassa sig.  Nu är sommaren här, (kanske inte vädermässigt för tillfället) och folk har semester och barnen har sitt efterlängtade sommarlov och då är det lätt att glömma att vi fortfarande är i ett mycket allvarligt läge med pandemin. En del kanske tänker "Det gör inget om jag blir sjuk, det är ju bara en influensa".

Bilköer och folkmassor!

När Convid19 kom till Sverige, hade jag inga problem med att hålla mig hemma, herregud det handlar ju om liv eller död i vissa fall, så jag såg det som en självklarhet att vi skulle vidta vissa åtgärder för att hindra viruset att komma in hos oss. Nu är vi inne på vår fjärde månad av karantän, vilket innebär att vi inte träffar någon annan än våra assistenter och möjligtvis säger hej till grannar när vi är i vår trädgård. Vi pratar i tfn med familj och vänner, men det är inte riktigt samma sak som att träffas och få den personliga kramen. Jag märker nu att det tär en del på psyket, vilket jag faktiskt inte räknade med. Men vi människor klarar inte av att isolera oss en längre tid innan vi börja släppa på vår försiktighet. Jag kan tycka att det är riktigt jobbigt i perioder, att inte träffa nära och kära och inte kunna åka iväg på lite semesteräventyr, få lite miljöombyte. Men jag påminner mig själv om att det är ett väldigt farligt virus som vem som helst kan dö av om vi har otur

En hyllning till alla mammor!

Jag är ärligt talat sjukt imponerad av alla mammor, ni har jour alla dygnets timmar och det är inte alltid en dans på rosor att uppfostra barn. Ni frågar säkert er själva ibland om ni gör rätt, om ni är en bra mamma. Vad är en bra mamma? Jag tror att de allra flesta av er gör så gott ni kan med den kunskap och erfarenhet ni har just då och det räcker långt. Det finns ju ingen som är perfekt även om det kan se ut som det på våra sociala medier då och då, men det finns ingen som alltid är glad och tålmodig med sina barn. Det finns ju en massa olika trotsåldrar och sen kommer tonåren också, ja herregud vad ni får stå ut med mycket ;-) Jag undrar lite hur min egen mamma tänkte när hon och pappa skaffade fem barn, dem måste verkligen tycka om trotsåldrar och tonårsåren <3 <3 När jag träffade min man för snart 14 år sen så hade även vi diskussionen kring om vi skulle bilda familj och det ville vi. De hälsomässiga förutsättningarna hade dock förändrats för mig bara något år tidigare

Äntligen fredag, helg och bara vara tid!

Personligen har denna veckan varit och är fortfarande väldigt fysiskt smärtsam i form av kroniska inflammationer kombinerat med nervsmärtor från helvetet, så spännande har jag det. Som en del av er redan vet, så är ju detta p.g.a mina olika diagnoser sen tidigare och inget nytt direkt. Det är bara att det går i skov och just nu är jag i flera skov samtidigt och det är (ursäkta språket) jävligt jobbigt och en form av moment 22. Tar jag extra medicin eller är mer försiktig i mina fysiska rörelser så minimerar jag det ena smärtproblemet, men samtidigt förvärrar jag det andra, så jag får hela tiden göra en bedömning kring vad i kroppen som jag ska ta tag i för tillfället och ni förstår säkert att det inte är det lättaste. Jag lämnar gärna över mina skov till någon annan, bara för ett tag, bara så jag kan få lite paus, bara lite paus.... Någon frivillig? ;-) Som vi alla vet, men kanske inte tänker på så är kroppen inte bestående, den förändras och det gör också att vi ska anpassa oss efte

Äntligen FREDAG...

Det är lite konstigt med den där fredagskänslan, den har följt en hela livet liksom... Det är så inpräntat att det är skönt med helg. Men nu när många av oss är i karantän i våra hem kan det lätt bli att en tappar bort sig lite i dagarna, dem är liksom ganska lika för tillfället. Då är det skönt att bryta av med lite fika med familj och vänner på andra sidan skärmen <3 Idag hade jag en fika över FaceTime med en vän som jag träffade hösten 2017. Vi har båda haft det lite turbulent år 2018-2019 och har inte pratat med varandra. Vårt samtal gav en sådan positiv energi att det var helt underbart. Det vi pratade om handlade "bara"om livet i största allmänhet, men också om våra livssituationer och hur Corona "drabbar"oss på olika sätt. Det är inte alla en kan prata med om livets alla djupa dalar, så det ger så otroligt mycket när en har ett sådant samtal. Tack min vän <3 Det är här jag bör sluta skriva för helgfridens skull, men jag kan tyvärr inte låta bli att

Hur är det med er därute?

Samtidigt som det är viktigt att få det sociala och prata med människor och även att få en kram då och då, så får vi alla hitta andra vägar till det för tillfället. Vi är många som använder oss av tfn, Skype, FaceTime m.m. för att hålla kontakten med jobb, vänner och familj. Vi kan se varandra och ta en fika tillsammans på vars en sida av skärmen, det är iaf bättre än ingen kontakt alls. Så ta kontakt med era nära och kära, speciellt dem som bor själva kanske i en lägenhet och som inte kan gå ut så mycket nu. Alla behöver vi höra och se varandra och istället för kramen så skicka en blomma, choklad eller annat som personen tycker om. Visa kärlek till varandra <3  Vardagen handlar just nu om att.... ja, hur ser vår vardag ut nu egentligen? Jo, den är ungefär som vanligt, men med isolering i hemmet och vår trädgård. Vi är sååå tacksamma för att vi bor i en enplansvilla och har en trädgård vi kan njuta av nu när våren äntligen är här. Detta bryter lite av vår isolering, vi är också l

Hotet mot människan!

Här kommer lite av mina tankar kring det vi går igenom nu, det största globala hotet mot människan i modern tid. I flera veckor nu har jag hållit ihop genom att vara i min bubbla och tänka att allt löser sig, det kommer inte in något virus till oss. Vi har gått igenom mycket tillsammans jag och min man Jörgen och vi ska klara oss ur detta också, det finns inget annat alternativ. Vi isolerar oss så länge det krävs för att inte Jörgen ska få viruset, det är allvar nu, här ska inte något virus få förstöra vår familj <3 Många har mist familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater och alla känner vi maktlöshet över att inte veta hur vi ska komma segrande ur detta, hur vinner vi över ett virus vi inte kan se eller ta på? Vi alla gör så gott vi kan (hoppas jag) för att stoppa smittspridningen, varje person får göra vad den anser vara rätt sätt, men kom ihåg att det handlar inte bara om dig själv. Corona har tagit både äldre och yngre, sjuka som friska, så även om den slår hårdast mot ä

Tack till min familj!

Vid den här tiden för 9 år sen, kan jag nog säga utan att överdriva att det var ett av de värsta två veckorna i min mans och mina föräldrars liv. Självklart var även mina syskon rädda och oroliga under denna tid. Jag låg på NK (Neurokirurgen) i Lund och hade genomgått ytterligare en operation, denna gången i ryggen. Jag återhämtade mig från lite komplikationer av den operationen när jag fick problem med shunten. Jag själv kände igen huvudvärken från helvetet och visste att det var något problem med min shunt, som dränerar ryggmärgsvätskan från min hjärna ut i resten av kroppen. Men i.o.m. läkarna ansåg mig vara för svag för att genomgå ytterligare en operation så tajt in på den första, så avvaktade dem. Under tiden tog de en del prover och gjorde röntgen på shunten m.m. Dock var det inte något jag märkte av för jag var så pass dålig att jag låg på intensiven och var inte alltid kontaktbar. Inga av proverna eller röntgen visade på något fel, vilket gjorde läkarna lite konfunderade.

Ta vara på tiden...

Nu är det många som får ofrivilligt mer tid hemma, ta vara på den extra tid du får med din partner, barnen och med dig själv. Är det något du inte är helt nöjd med i ditt liv? Ta denna extra tid du får nu och lista ut varför du är missnöjd och även lägga upp en plan för hur du ska kunna ändra på detta. Det är ingen som har sagt att du måste köra på i samma spår livet ut, är du inte nöjd välj en annan väg. Ingen förtjänar att gå och vara missnöjd med sitt liv el må dåligt i sin vardag. Meningen med livet vet bara du, för det är du som skriver din egen historia, det är du som väljer vad just ditt liv ska handla om. Mår du dåligt i din relation el känner du att arbetsplatsen el yrket får dig att må dåligt? Ta denna ofrivilliga tid hemma att fundera på varför du mår dåligt och vad du behöver göra för att må bra innerst inne i dig själv. Jag tror det finns många som mår dåligt i sin vardag och inte riktigt vet varför. Ofta ger vi inte oss själva tiden att verkligen reda ut vad orsak

Kreativitet och bara vara!

Bild
Ibland behöver jag bara få vara, men jag är rätt dålig på just det. Jag blir rastlös av att göra inget alls, så jag behöver göra något för att kunna "bara vara." Visst låter det kanske lite konstigt, men en del av er känner säkert igen den känslan. Ni vet när en går på förskolan eller fritids efter skolan där kan en hitta på lite olika saker, ex; hoppa i bollrum, pyssla eller som jag gjorde brodera. Jag började med något enkelt som konturerna av något djur på ett lite hårdare papper och sen under skolåren utvecklades det till lite mer avancerade motiv. Under några år i min ungdom hittade jag andra intressen, men jag har broderat lite till och från ända sen senare tonåren. Jag har hunnit med en hel del och avancerat några nivåer på de ca 25 åren av olika broderiprojekt. Det mesta jag gör är doppresenter och andra presenter till familjen, dock har jag en del dukar som jag har behållt själv.  Att sitta och brodera är det bästa sättet att få mig att slappna av och "b

Självledarskap!

Jaha, nu är det plötsligt januari månad och jag skrev mitt senaste inlägg i oktober, alltså denna tid bara flyger fram... År 2020 känns som ett bra år, det blir ett spännande år <3 Jag avslutade året 2019 med att fylla 40 år, herregud..... jag som fortfarande ser mina mostrar vara i den åldern ;-) ja, ja det är ju ändå bara siffror eller hur! Jag påbörjade också som jag skrev i mitt senaste inlägg en Madderesa och första steget är nu avklarat. Under hösten förra året började jag en självledarskapsutbildning, framtagen av Mia Törnblom och  MT Utbildning  En digital utbildning som är utmärkt för den som vill lära känna sig själv lite bättre och få verktyg att ta sig an livets och vardagens alla utmaningar. Jag ska vara ärlig, jag tvivlade på att jag skulle klara utbildningen, men jag kände att jag behövde en mental utmaning. I december gick jag mina sista lektioner och det kändes så underbart när jag var färdig och jag är stolt över mig själv. Dock insåg jag under utbildningen a