Idag skrev jag ett personligt brev till våra politiker ang dom hårda reglerna för oss funktionshindrade som behöver personlig assistans. Jag har länge känt stor frustration över att en myndighet ska få bestämma över mitt liv och kränka min integritet och jag väntas bara att godta det.
Samtidigt har Mikael Andersson som är känd genom sin föreläsning "Armlös, benlös men inte hopplös"skapat en Facebookgrupp som är till för alla som vill ändra på regeringens sätt att jobba med denna fråga. Gruppen heter "Uppgradera personlig assistans till 2000-talet", gå gärna med och hjälp oss kämpa för att vi alla är lika värda!
Han har även ett upprop där man kan skriva på och vara med i namninsamlingen. Här är en länk till uppropet.
Här kan ni läsa mitt brev till politikerna och kanske kan det även få någon av er där ute att fundera över livet :-)
Hej!
Jag är en 33 årig kvinna som har bidragit till samhället genom att jag har jobbat. Trots mitt medfödda funktionshinder var det en självklarhet för mig att jag skulle börja jobba efter gymnasiet. Efter 10 år på olika arbetsplatser sade min kropp ifrån och jag fick sjukdomar p.g.a. för hårt arbete och mycket stress. Dessa sjukdomar kombinerat med mitt funktionshinder är orsaken till att jag inte kan jobba idag. Det är även anledningen till att jag idag lever med personliga assistenter för att klara mitt vardagliga liv med allt vad det innebär. Jag vill klara mig själv så mycket som möjligt och blir frustrerad när jag inte ens klarar mig själv. Jag vill inte ha assistenter, men jag är tvingad till det p.g.a. min kropp.
Sverige har alltid stått för att alla människor har lika värde och ska få ha ett värdigt liv. Nu har regeringen ändrat dom förutsättningarna och alla människor är inte lika värda längre. Jag valde inte själv att födas med mitt funktionshinder, det bara blev så och det får jag leva med. Trots det gör jag allt för att jag ska ha ett så "normalt" liv som möjligt efter de förutsättningar som min kropp ger mig.
Jag känner mig väldigt kränkt när regeringen genom försäkringskassan ska kontrollera mig ut i fingerspetsarna, som om jag är en skurk bara för att jag behöver hjälp för att klara mig själv. Ska jag straffas för att jag föddes med ett funktionshinder? Är det så vi vill att man ska se Sverige, ett land som misstror sitt eget folk? Mitt funktionshinder är inget som försvinner och inget man kan laga, det är en del av mig och det har jag lärt mig att leva med. Men jag är som ni andra, jag är en människa med känslor. Jag har lika mycket rätt till ett drägligt liv som ni andra icke funktionshindrade har!
Vill ni att jag ska lita på er och rösta på er i nästa val, då får ni göra något drastiskt som att tänka mänskligt och även agera därefter. Att värdera ett liv i pengar är omöjligt, vi är lika värda! Därför finns det saker som måste få kosta pengar, speciellt när det handlar om människors liv. Genom att försämra för oss som redan har det sämre är inte värdigt, det är grymt! Människor ska inte vara grymma mot sina egna!
Med vänlig hälsning
Kommentarer
Skicka en kommentar