Frustrerad? Nejdå, inte alls?!

Det är en frustrerande dag idag. Jag skulle egentligen bara vilja skrika ut min frustration över att jag vill mer än vad min kropp orkar. Jag är full av bra idéer och projekt och vill gärna göra dem allihop samtidigt och nu direkt. Det är väl det som är felet, att jag blir så kreativ när jag väl kommer igång att det går för fort. Men jag vet inte hur man göra saker lagom, har aldrig vetat och har väldigt svårt att förstå hur jag ska lyckas med det.

Jag har nära och kära som säger "Ta det lugnt du har hela livet framför dig och göra det du vill,"
"Ta inte allt så allvarligt, du måste leva också," "Engagera dig inte 120% i varje sak du ger dig in i,"
ja listan kan göras lång. Jag vet ju att dem har rätt, men jag vill inte lyssna även om jag vet att jag borde lyssna. I och med att jag vet att dem har rätt, så har jag lyssnat, jag har bara inte följt råden riktigt :-s
Det är ju tyvärr inte bara nära och kära som säger ifrån, det är ju även min egen kropp. Så jag måste hitta ett sätt som fungerar där jag tillgodoser både kroppen och min kreativitet, men HUR???

Jag minns inte att jag någonsin har tagit lätt på livet, utan jag har alltid haft en agenda eller ett mål. Kanske låter det tråkigt, men jag vet inte hur man lever livet på något annat vis.

Jag har en bekant som sitter i en liknande situation som jag just nu och hon har en familj som behöver henne frisk. Till hennes dotter skrev jag idag "Det är inte lätt att ta det lugnt när man vill så mycket. Men man behöver tänka på att man bara har en kropp och ett liv!" När jag hade skrivit detta insåg jag att detta borde jag sätta på min egen panna, det är något jag också behöver tänka på!

Dagens citat kommer från en väldigt kär äldre släkting som sa till mig "Madde, om din kropp inte hindrade dig, var hade du varit då?" Mitt spontana svar på detta blev "Ja du, herregud!" och så började vi skratta båda två :-)

Sköt om er där ute!