Smärtan kom in i mitt liv!
År 2005 blev det året då mitt liv förändrades för all framtid. Jag hade ett heltids jobb som administratör och jympaledare på Friskis & Svettis. Jag var jympaledare för två pass, det ena för människor med någon sorts av funktionsnedsättning och det andra för människor som hade drabbats av stroke och afasi. Dessa passen var höjdpunkten i veckan för dessa människor och det var en ära för mig att få se deras glädje och framsteg under varje pass.
Det hade varit mycket på jobbet och jag hade haft en väldigt strulig vår privat, så jag såg fram emot fyra veckors sommarsemester. Jag och min vän Hanna åkte upp till hennes föräldrar utanför Örebro och tänkte stänga av helt och bara koppla av i en vecka. Vi hade varit där ett par dagar när jag vaknar en morgon och känner mig dålig och börjar få ont i huvudet. Under dagen förstod jag att det var något strul med shunten och att jag behövde komma i kontakt med läkare. Då jag känner mig mest trygg med läkarna i Lund, så ville jag gärna komma ner dit. Hannas sambo och en vän till oss åkte upp och hämtade oss. De kom sent på kvällen och sen körde vi hela natten för att tidigt nästa morgon komma ner till Lund.
Det var en fredag och jag blev inlagd på sjukhuset. Jag blir alltid livrädd när det gäller shunten, då det kan blir förödande om jag inte får hjälp. Jag har hållit på att dö redan en gång tidigare när detta händer, så det är en jobbig upplevelse. Läkarna tog en hel del röntgenbilder och till slut kom de fram till att shunten inte hade gått sönder, utan den behövdes "bara" justeras. När jag får detta besked, blir jag lättad. Att det inte behövs en operation är det bästa av allt, även om jag mår väldigt dåligt. Med detta beskedet, så kände min vän Hanna att hon kunde lämna mig och åka hem, men hon kom tillbaka på besök dagen efter igen. Hon kontaktade mina föräldrar som var på semester i Stockholm och min syster Therese som var hemma. Under helgen kom Therese, Hanna och någon vän till på besök. Jag kände mig mör i kroppen och var rätt trött, men jag var i trygga händer.
Shunten justerades med hjälp av en apparat som man trycker mot shuntens ventil som är magnetisk och på så vis ändrar man ventilens inställning. Efter en justering kan det ta ett par veckor innan jag känner mig som mig själv igen. När läkaren skrev ut mig, så bad han mig att ta det lugnare. Han förklarade att jag hade kört på för hårt med min kropp, shunten reagerade på allt jobb och allt stress kring en massa annat i mitt liv. Så nu var det dags för mig att lära mig att ta det lugnare, hur nu det skulle ske :-) Läkaren sjukskrev mig innan han skrev ut mig.
Jag hämtades av Hannas sambos föräldrar och jag sov över hos Hanna tills min pappa och Therese kom och hämtade mig några dagar senare. Jag är glad över att jag har familj och vänner som alltid ställer upp och stöttar mig när jag behöver det som mest.
När jag andra dagen hos Hanna satt i duschen märkte jag att jag hade fått utslag över hela min kropp och ansikte. Jag var hos min husläkare någon dag efter jag hade kommit hem och han remitterade mig vidare till hudläkare, då inte han heller visste vad det var jag hade fått. Någon månad senare konstaterade hudläkaren att jag hade fått Psoriasis pga oro och stress i mitt liv. Ett halvår senare efter jag känt av smärta i mina händer gick jag till en reumatolog och fick även konstaterat att jag hade nu också fått Psoriasisartrit, med andra ord Psoriasis i lederna. Det innebär kronisk inflammation i leder och muskelfästen. Nu började mitt liv med konstant smärta i kroppen som jag än idag lever med.
Det hade varit mycket på jobbet och jag hade haft en väldigt strulig vår privat, så jag såg fram emot fyra veckors sommarsemester. Jag och min vän Hanna åkte upp till hennes föräldrar utanför Örebro och tänkte stänga av helt och bara koppla av i en vecka. Vi hade varit där ett par dagar när jag vaknar en morgon och känner mig dålig och börjar få ont i huvudet. Under dagen förstod jag att det var något strul med shunten och att jag behövde komma i kontakt med läkare. Då jag känner mig mest trygg med läkarna i Lund, så ville jag gärna komma ner dit. Hannas sambo och en vän till oss åkte upp och hämtade oss. De kom sent på kvällen och sen körde vi hela natten för att tidigt nästa morgon komma ner till Lund.
Det var en fredag och jag blev inlagd på sjukhuset. Jag blir alltid livrädd när det gäller shunten, då det kan blir förödande om jag inte får hjälp. Jag har hållit på att dö redan en gång tidigare när detta händer, så det är en jobbig upplevelse. Läkarna tog en hel del röntgenbilder och till slut kom de fram till att shunten inte hade gått sönder, utan den behövdes "bara" justeras. När jag får detta besked, blir jag lättad. Att det inte behövs en operation är det bästa av allt, även om jag mår väldigt dåligt. Med detta beskedet, så kände min vän Hanna att hon kunde lämna mig och åka hem, men hon kom tillbaka på besök dagen efter igen. Hon kontaktade mina föräldrar som var på semester i Stockholm och min syster Therese som var hemma. Under helgen kom Therese, Hanna och någon vän till på besök. Jag kände mig mör i kroppen och var rätt trött, men jag var i trygga händer.
Shunten justerades med hjälp av en apparat som man trycker mot shuntens ventil som är magnetisk och på så vis ändrar man ventilens inställning. Efter en justering kan det ta ett par veckor innan jag känner mig som mig själv igen. När läkaren skrev ut mig, så bad han mig att ta det lugnare. Han förklarade att jag hade kört på för hårt med min kropp, shunten reagerade på allt jobb och allt stress kring en massa annat i mitt liv. Så nu var det dags för mig att lära mig att ta det lugnare, hur nu det skulle ske :-) Läkaren sjukskrev mig innan han skrev ut mig.
Jag hämtades av Hannas sambos föräldrar och jag sov över hos Hanna tills min pappa och Therese kom och hämtade mig några dagar senare. Jag är glad över att jag har familj och vänner som alltid ställer upp och stöttar mig när jag behöver det som mest.
När jag andra dagen hos Hanna satt i duschen märkte jag att jag hade fått utslag över hela min kropp och ansikte. Jag var hos min husläkare någon dag efter jag hade kommit hem och han remitterade mig vidare till hudläkare, då inte han heller visste vad det var jag hade fått. Någon månad senare konstaterade hudläkaren att jag hade fått Psoriasis pga oro och stress i mitt liv. Ett halvår senare efter jag känt av smärta i mina händer gick jag till en reumatolog och fick även konstaterat att jag hade nu också fått Psoriasisartrit, med andra ord Psoriasis i lederna. Det innebär kronisk inflammation i leder och muskelfästen. Nu började mitt liv med konstant smärta i kroppen som jag än idag lever med.
Kommentarer
Skicka en kommentar