Evigt tjat om tillgänglighet!

Jag förstår att många av våra invånare tycker att det är ett jäkla tjat om tillgängligheten överallt. Varför är det så då?

Jo, vi har en lag om tillgänglighet som gäller i hela vårt land, och den innebär att vi har beslutat att offentliga miljöer och byggnader ska vara tillgängliga för alla. Då det finns brister i tillgängligheten på olika ställen i landet, behöver vi påminna gemeneman om vad vi är skyldiga att göra. Då människor inte är vana vid tanken att tänka tillgänglighet, kan det vara väldigt motsträvigt och uppfattas som onödigt tjat.

Uteserveringens vara eller ickevara i terasstrapporna har upprört många invånare i stan och vi har kunnat läsa många insändare om ärendet i HD.

Bl.a. är det en kvinna som skriver att om vi nu ska tänka tillgänglighet, så borde vi stänga Kärnan. Dessutom har hon synpunkter på Gröningens existens p.g.a. hennes allergi. Det finns även en annan kvinna som tycker att vi hindrar de ungas möjlighet starta eget i vår stad. Dessutom tycker hon att vi ska ta del av de uteserveringar som finns redan och inte gnälla över nya otillgängliga ställen. I båda dessa insändare lyser kunskapen med sin frånvaro.

För det första så är Kärnan flera 100 år gammal och den är då omöjlig att göra tillgänglig, dessutom har vi inte satt en restaurang eller något annat liknande i denna byggnad som ska vara tillgänglig för alla. För det andra så kan kvinnan ta medicin mot sin allergi, jag kan inte ta någon medicin som trollar bort min funktionsnedsättning.

Det finns en lag som säger att vår stad ska vara tillgänglig för alla, det finns ingen lag som säger att vi ska göra vår stad allergifri. Att göra staden allergifri är näst intill omöjligt, då det finns väldigt många olika allergier. Men tillgänglighet har vi möjlighet att ordna om vi tänker lite utanför boxen då och då, så ser vi möjligheterna istället för hinderna.

Jag har inget emot att unga ser möjligheten att få en inkomst och öppna en restaurang, det är bara roligt när det kommer något nytt i vår stad. Däremot när man då går in i vuxenlivet och i detta fallet öppnar en restaurang, så får man ta sitt ansvar och gå efter "spelreglerna". Det gäller alla, gammal som ung, det finns inga undantag här.

När något nytt öppnar i vår stad om det så är en affär eller en restaurang, så blir många av oss nyfikna och vill ta del av det. Om jag inte kommer in får jag inte ta del av detta nya om det nu är kläder eller mat, jag får inte samma chans som alla andra. Väljer du restaurang efter vilken mat du tycker om? Jag väljer restaurang efter vilken jag kommer in på, det är skillnaden på dig och mig. Hade inte samhället varit otillgängligt, så hade det inte funnits någon skillnad mellan dig och mig. Då hade jag varit som du förutom att jag tar mig fram på ett annat sätt än du som går. Dessutom innebär tillgänglighet för alla, att alla de som har rullator eller har lite svårt att gå, alla de med rullstolar och el-rullstolar, alla de familjer med barnvagnar och alla övriga som berörs ska få samma chans att uppleva nya smaker, nya kläder eller något annat nyöppnat i vår stad.

Terasstrapporna är mer än 100år gammal och kan av den anledningen inte göras tillgänglig, men det finns en hiss som kan ta dig upp ovanför terasstrapporna. Där uppe finns det stora möjligheter för en restaurang med en uteservering och en underbar utsikt över Sundets Pärla och Helsingör.

Dessutom får vi inte glömma att Terasstrapporna är en turistattraktion och människor bör kunna gå och hänga obehindrat i trapporna.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stenar och Kristaller

Kylklamp mellan benen!

Borta bra, men hemma bäst!