Självmorden ökar!
Igår kunde vi höra på nyheterna att självmorden i Sverige ökar även i år och att det enligt en utredning är mest unga som väljer att ta sina liv. Det är en allvarlig utveckling och ett mycket dåligt resultat att Sverige inte förmår att ta hand om och hjälpa sina medborgare. Anledningen till att en individ inte ser någon annan utväg än att ta sitt eget liv är ju väldigt individuellt såklart. Men att det är flest unga människor innebär ju att personal inom skola och psykiatrin inte lyckas fånga upp och ge rätt hjälp i rätt tid till de unga med psykisk ohälsa.
Jag kan inte låta bli att fundera över orsaken till varför det är så många unga som mår dåligt idag. Själv tror jag att en del av den psykiska ohälsan bland unga har en del med att göra att vi på sistone har fått höra hur dåligt det går för våra elever i skolan. Det kan inte vara lätt att höra via media hur dåliga deras kunskaper är när många av dem kämpar och gör så gott de kan. Det blir stor press från både skola, föräldrar och media och det är inte alla elever som fixar denna press utan att det blir en negativ konsekvens för dem.
Sen har vi de unga som slutar gymnasiet och är jätteglada över att ha lyckats ta studenten. Hur länge varar den glädjen? tja en dag ungefär, för sen vet dem alla att det är en väldigt oviss framtid de har framför sig i arbetslöshet. De har ingen sysselsättning, ingen inkomst och kan då heller inte flytta hemifrån. Det är inte så konstigt att en del unga mår dåligt och blir deprimerade med dessa förutsättningar.
Skulle det också bli så djup depression att du måste ha hjälp, så är det inte säkert att du blir betrodd av din husläkare och får rätt hjälp. Du får garanterat kämpa dig till att få en tid hos en samtalsterapeut/psykolog och inte ens då är det säkert du får den hjälp du behöver för att orka dig igenom den tuffa perioden av psykisk ohälsa.
Är det så att du blir sjukskriven, så kommer nästa hinder, Försäkringskassan. Det är inte säkert de godkänner ditt läkarintyg och då blir du utförsäkrad eller så har du tur och får sjukpenning i några månader och sen blir du utförsäkrad vare sig du är frisk eller ej. Det är ingen av oss som kan ha ett bra liv utan inkomst, sysselsättning och ett socialt liv.
Den stora frågan är nu, hur ska vi vända på denna dåliga utveckling? Jag har ingen självklar lösning på detta. Men vi kan ju börja med att bry oss om varandra och inte bara om oss själva.
Skolpersonalen ska ha mer tid att bry sig om eleverna, än att sitta med pappersarbete. Känner eleverna att det finns vuxna som bryr sig om dem, så gör det rätt stor skillnad på självförtroendet och det hjälper också självkänslan.
Vi behöver en vård där läkarna tar sig tid att lyssna på sina patienter istället för att stressa för att hinna med så många patienter som möjligt. Det är inte meningen att en person med psykisk ohälsa ska leta reda på rätt hjälp själv, det orkar man inte. Det är tillräckligt jobbigt att bara be om hjälp. Man ska inte behöva vara själv i denna situation. Vi behöver blir bättre på att ta hand om varandra, mer solidaritet i vårt samhälle.
Jag kan inte låta bli att fundera över orsaken till varför det är så många unga som mår dåligt idag. Själv tror jag att en del av den psykiska ohälsan bland unga har en del med att göra att vi på sistone har fått höra hur dåligt det går för våra elever i skolan. Det kan inte vara lätt att höra via media hur dåliga deras kunskaper är när många av dem kämpar och gör så gott de kan. Det blir stor press från både skola, föräldrar och media och det är inte alla elever som fixar denna press utan att det blir en negativ konsekvens för dem.
Sen har vi de unga som slutar gymnasiet och är jätteglada över att ha lyckats ta studenten. Hur länge varar den glädjen? tja en dag ungefär, för sen vet dem alla att det är en väldigt oviss framtid de har framför sig i arbetslöshet. De har ingen sysselsättning, ingen inkomst och kan då heller inte flytta hemifrån. Det är inte så konstigt att en del unga mår dåligt och blir deprimerade med dessa förutsättningar.
Skulle det också bli så djup depression att du måste ha hjälp, så är det inte säkert att du blir betrodd av din husläkare och får rätt hjälp. Du får garanterat kämpa dig till att få en tid hos en samtalsterapeut/psykolog och inte ens då är det säkert du får den hjälp du behöver för att orka dig igenom den tuffa perioden av psykisk ohälsa.
Är det så att du blir sjukskriven, så kommer nästa hinder, Försäkringskassan. Det är inte säkert de godkänner ditt läkarintyg och då blir du utförsäkrad eller så har du tur och får sjukpenning i några månader och sen blir du utförsäkrad vare sig du är frisk eller ej. Det är ingen av oss som kan ha ett bra liv utan inkomst, sysselsättning och ett socialt liv.
Den stora frågan är nu, hur ska vi vända på denna dåliga utveckling? Jag har ingen självklar lösning på detta. Men vi kan ju börja med att bry oss om varandra och inte bara om oss själva.
Skolpersonalen ska ha mer tid att bry sig om eleverna, än att sitta med pappersarbete. Känner eleverna att det finns vuxna som bryr sig om dem, så gör det rätt stor skillnad på självförtroendet och det hjälper också självkänslan.
Vi behöver en vård där läkarna tar sig tid att lyssna på sina patienter istället för att stressa för att hinna med så många patienter som möjligt. Det är inte meningen att en person med psykisk ohälsa ska leta reda på rätt hjälp själv, det orkar man inte. Det är tillräckligt jobbigt att bara be om hjälp. Man ska inte behöva vara själv i denna situation. Vi behöver blir bättre på att ta hand om varandra, mer solidaritet i vårt samhälle.
Kommentarer
Skicka en kommentar