Skrivandets drivkraft!
Jag känner en stark känsla av att få skriva och det har jag känt i några dagar nu, men vad ska jag skriva om? Vi får se vad som kommer ut när jag lägger fingrarna på tangenterna, så om ni vågar så häng med....
Jag känner mig fysiskt och psykiskt slut, men det finns en drivkraft som vill ut även när jag känner mig lite låg. Så jag känner mig som två olika personer, en är slut och vill bara vara och den andra vill skriva något bra och få folk att fundera på saker. Så vi får helt enkelt se vad det blir av detta :-)
Människor, vi är alla gjorda av kött och blod. Sen lägger vi till lite organ, nerver och muskler och även en väldigt känslig hjärna som har alla möjliga egenskaper. Med detta sagt innebär det att allt detta har vi allihopa.
Sen kommer vi till våra skillnader, vi bor alla i olika länder, har olika kulturer och religioner. Vi är kvinnor och män, tjejer och killar, flickor och pojkar. Vi är föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Vi är barn, syskon och halvsyskon. Vissa föds med eller förvärvar under livet en funktionsnedsättning som präglar våra liv, andra inte. Vissa blir adopterade, andra inte. Vissa är rika och andra är fattiga. Vissa är hetero och andra HBTQ. Vissa känner att de har en drivkraft att göra det de drömmer om i livet och andra orkar inte ta sig dit. För vissa blev livet precis som de hade tänkt sig, för andra inte. Det finns säkerligen många fler skillnader som jag i skrivandets stund inte kommer på.
Det jag vill komma till är att vi alla är individer som lever på olika ställen på vår jord. Familjelivet kan se lite annorlunda ut, men vi strävar alla efter samma sak. Ett liv där vi är lyckliga, har tak över huvudet och mat i magen. Ett jobb att gå till för att kunna försörja familjen vore väl inte helt fel heller.
Nu har vi kommit fram till att vi människor är rätt lika trots våra olikheter. Varför pratar vi då om vi och dem? I grund och botten är vi ju alla människor och vi vill bara leva våra liv på vårt allra bästa vis. Sen att vi gör det på olika sätt borde inte ha någon betydelse, bara man håller sig inom lagens ramar i respektive land.
Min slutsats är att det borde egentligen vara väldigt lätt att respektera varandra, tycker inte du det?
Jag känner mig fysiskt och psykiskt slut, men det finns en drivkraft som vill ut även när jag känner mig lite låg. Så jag känner mig som två olika personer, en är slut och vill bara vara och den andra vill skriva något bra och få folk att fundera på saker. Så vi får helt enkelt se vad det blir av detta :-)
Människor, vi är alla gjorda av kött och blod. Sen lägger vi till lite organ, nerver och muskler och även en väldigt känslig hjärna som har alla möjliga egenskaper. Med detta sagt innebär det att allt detta har vi allihopa.
Sen kommer vi till våra skillnader, vi bor alla i olika länder, har olika kulturer och religioner. Vi är kvinnor och män, tjejer och killar, flickor och pojkar. Vi är föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Vi är barn, syskon och halvsyskon. Vissa föds med eller förvärvar under livet en funktionsnedsättning som präglar våra liv, andra inte. Vissa blir adopterade, andra inte. Vissa är rika och andra är fattiga. Vissa är hetero och andra HBTQ. Vissa känner att de har en drivkraft att göra det de drömmer om i livet och andra orkar inte ta sig dit. För vissa blev livet precis som de hade tänkt sig, för andra inte. Det finns säkerligen många fler skillnader som jag i skrivandets stund inte kommer på.
Det jag vill komma till är att vi alla är individer som lever på olika ställen på vår jord. Familjelivet kan se lite annorlunda ut, men vi strävar alla efter samma sak. Ett liv där vi är lyckliga, har tak över huvudet och mat i magen. Ett jobb att gå till för att kunna försörja familjen vore väl inte helt fel heller.
Nu har vi kommit fram till att vi människor är rätt lika trots våra olikheter. Varför pratar vi då om vi och dem? I grund och botten är vi ju alla människor och vi vill bara leva våra liv på vårt allra bästa vis. Sen att vi gör det på olika sätt borde inte ha någon betydelse, bara man håller sig inom lagens ramar i respektive land.
Min slutsats är att det borde egentligen vara väldigt lätt att respektera varandra, tycker inte du det?
Kommentarer
Skicka en kommentar