Den obefintliga vården!

Vi är många som klagar på den svenska vården och har rätt många synpunkter på hur den skulle kunna skötas bättre.

Jag är ganska säker på att vår vård är bättre än i många andra länder, samtidigt är den sämre än i några andra länder i världen. Så det är dags för våra politiker och myndigheter att inse att vi inte är bäst inom vården och göra något åt det.

Varför Region Skåne tar ut den dyraste avgiften i hela landet vid akutvård är för mig en gåta. Tror ni verkligen att människor inte åker in med sina akuta åkommor om ni höjer avgiften? Och om det nu är så att människor inte åker in till akuten för sina akuta åkommor med anledning av att de inte har råd, vill ni ha det på ert samvete att de istället blir mycket sämre hemma eller i värsta fall dör i hemmet? De allra flesta av oss åker inte till akuten för nöjes skull, utan det är ett nödvändigt ont. Vi tycker inte att det är roligt att sitta många timmar på akuten när vi kunde varit hemma med våra familjer. Men om vi mår så akut dåligt, så vi inte ser någon annan väg ut än att åka in till akuten då borde besöket handla om vår hälsa och inte om pengar.

Jag pratade med än vän till mig härom dagen som även hen har en funktionsnedsättning, men inte samma som mig själv. Hen lever med smärta i kroppen och ibland är det bättre och ibland jävligt mycket sämre. Hen har mediciner för detta som inte längre hjälper och vill därför att läkare hittar en annan lösning, så hen kan få må bra trots sin funktionsnedsättning. Nu är hen i en period då smärtan håller hen vaken om nätterna och hen har svårt att koncentrera sig på sitt jobb p.g.a. smärtan. Hen är väldigt envis och blir gärna inte sjukskriven, men nu ser hen inte någon annan väg ut än att bli sjukskriven tills hen känner sig så pass bra att hen kan sköta sitt jobb. När hen kom till vårdcentrals läkaren och berättade att hen hade så ont, så säger läkaren "Men så ont kan du ju inte ha. Vad gör du om dagarna? Du kan ju inte bara gå hemma, du behöver ju göra något. Jag kan kan inte sjukskriva dig bara för att du vill vara hemma." Vem är det som lever med smärtan, min vän eller läkaren?

Jag har som ni vet ryggmärgsbråck och det innebär att jag behöver göra vissa regelbundna kontroller på en del organ m.m. Men från det att jag fyllde 19år och lämnade barnhabiliteringen, ska jag själv kontakta läkare när jag är sjuk och inget annat. Det finns heller inget team som ser till att jag kommer i kontakt med rätt läkare och får göra dessa regelbundna undersökningar i vuxen ålder. Jag kan heller inte själv ringa till mottagningarna för att få tid, utan då behövs en remiss från min vårdcentrals läkare. Denna vårdcentrals läkare försöker hellre själv ge mig mediciner för olika problem jag har istället för att skicka remiss till en specialist där jag skulle få rätt hjälp.

Att behöva fajtas med vårdpersonal som inte lyssnar och vårdens icke fungerande system när det gäller min funktionsnedsättning tar otroligt mycket av min energi och jag är långt ifrån ensam om denna situation i vårt land. Det är en frustrerande och hjälplös situation som sällan är känd för allmänheten. Det vore ju trevligt att få träffa en förstående läkare istället för flera läkare som inte lyssnar på en och hellre går på sin egen linje. Vem är det som lever med min kropp, läkaren eller jag? Visa lite respekt och medkänsla istället för att trycka ner mig. Jag har ingen energi kvar att behöva fajtas om detta, så jag gör så gott jag kan för att få mitt liv och min vardag att fungera med min funktionsnedsättning och det är vi många som gör.