Mitt liv med Ryggmärgsbråck del 11!
Det var tusan vad tiden går fort och som jag har haft att göra. Jag gick precis in och kollade när jag skrev det senaste inlägget i denna serie och insåg att det var ju jätte länge sen. Så nu får det ju allt bli ett inlägg om mitt liv med ryggmärgsbråck :-)
Jag valde att gå Handels- och Administrations programmet på Filbornaskolan i Helsingborg. Jag var även här den ända elev med ett rörelsehinder. Men Filbornaskolan är en skola med både särskola och "vanlig" skola, så de flesta av eleverna här var vana vid andra elever med olika funktionsvariationer i byggnaden. Jag är säker på att detta bidrog till att gymnasietiden var mina tre bästa skolår.
Det innebar inte att det var lättare inlärningsmässigt än tidigare, men jag trivdes bättre och det bidrog till att jag mådde bättre och i sin tur tog jag skolan mer på allvar. Mina föräldrar trodde inte sina ögon när jag satt i mitt rum med läxböckerna i knät. Det trodde de nog aldrig att de skulle få se ;-)
Jag fick dock kämpa mig till godkänt i många av ämnena, men jag lyckades även få väl godkänt i några ämnen. Att få godkänt var en stark bedrift för mig och att få väl godkänt var otroligt bra, där låg mina förväntningar på mig själv. Min ena syster var lite ledsen om hon inte fick mer än godkänt medan jag var helt överlycklig för att jag hade fått godkänt. Men vi har alla olika förutsättningar och det har vi även utan en funktionsnedsättning, vi är ju alla olika och det är väl tur det tänker jag....
Under den första dagen berättade jag för alla mina blivande klasskamrater att jag var född med ryggmärgsbråck och att de gärna fick fråga mig om saker om de ville. Detta tror jag är ett bra sätt att ta hål på fördomarna och att det kanske blir lättare för mina klasskamrater att se mig som sin klasskamrat. Men det är inte alla som vill berätta och det är ju upp till var och en hur en vill hantera situationen att komma in i en nya klass.
Efter första året stod det klart att jag hade problem med att klara kursen företagsekonomi och för att jag skulle få möjlighet att klara kursen så hade syokonsulenten ett förslag. Hon tänkte att om de tog bort engelskan, så fick jag mer tid för företagsekonomin. Jag förstod att jag var tvungen att klara företagsekonomin, men att ta bort engelskan som jag tyckte om och hade väl godkänt i var lite tråkigt, men så fick det bli. Jag klarade företagsekonomin med lite hjälp av min ena moster Maje.
Jag hade för det mesta svårt för att förstå och lära mig matematik, så det var inte så konstigt att jag hade svårt med företagsekonomin. Men på den tiden var det inte så mycket snack om att problemen med matematik hörde ihop med ryggmärgsbråcket, det kom många år senare. Nu kopplar läkare ihop kognitiva problem med ryggmärgsbråck och där i det kan man ha problem med bl.a. matematik. Sen om det var så att jag Madde hade problem med matematik eller om det handlade om kognitiva problem är svårt att veta. Svårt som tusan var det iaf ;-)
Jag valde att gå Handels- och Administrations programmet på Filbornaskolan i Helsingborg. Jag var även här den ända elev med ett rörelsehinder. Men Filbornaskolan är en skola med både särskola och "vanlig" skola, så de flesta av eleverna här var vana vid andra elever med olika funktionsvariationer i byggnaden. Jag är säker på att detta bidrog till att gymnasietiden var mina tre bästa skolår.
Det innebar inte att det var lättare inlärningsmässigt än tidigare, men jag trivdes bättre och det bidrog till att jag mådde bättre och i sin tur tog jag skolan mer på allvar. Mina föräldrar trodde inte sina ögon när jag satt i mitt rum med läxböckerna i knät. Det trodde de nog aldrig att de skulle få se ;-)
Jag fick dock kämpa mig till godkänt i många av ämnena, men jag lyckades även få väl godkänt i några ämnen. Att få godkänt var en stark bedrift för mig och att få väl godkänt var otroligt bra, där låg mina förväntningar på mig själv. Min ena syster var lite ledsen om hon inte fick mer än godkänt medan jag var helt överlycklig för att jag hade fått godkänt. Men vi har alla olika förutsättningar och det har vi även utan en funktionsnedsättning, vi är ju alla olika och det är väl tur det tänker jag....
Under den första dagen berättade jag för alla mina blivande klasskamrater att jag var född med ryggmärgsbråck och att de gärna fick fråga mig om saker om de ville. Detta tror jag är ett bra sätt att ta hål på fördomarna och att det kanske blir lättare för mina klasskamrater att se mig som sin klasskamrat. Men det är inte alla som vill berätta och det är ju upp till var och en hur en vill hantera situationen att komma in i en nya klass.
Efter första året stod det klart att jag hade problem med att klara kursen företagsekonomi och för att jag skulle få möjlighet att klara kursen så hade syokonsulenten ett förslag. Hon tänkte att om de tog bort engelskan, så fick jag mer tid för företagsekonomin. Jag förstod att jag var tvungen att klara företagsekonomin, men att ta bort engelskan som jag tyckte om och hade väl godkänt i var lite tråkigt, men så fick det bli. Jag klarade företagsekonomin med lite hjälp av min ena moster Maje.
Jag hade för det mesta svårt för att förstå och lära mig matematik, så det var inte så konstigt att jag hade svårt med företagsekonomin. Men på den tiden var det inte så mycket snack om att problemen med matematik hörde ihop med ryggmärgsbråcket, det kom många år senare. Nu kopplar läkare ihop kognitiva problem med ryggmärgsbråck och där i det kan man ha problem med bl.a. matematik. Sen om det var så att jag Madde hade problem med matematik eller om det handlade om kognitiva problem är svårt att veta. Svårt som tusan var det iaf ;-)
Kommentarer
Skicka en kommentar