Normbrytande funktionsvariation eller inte?!

Jag har lyssnat på radioprogmamserien "Funk" i P1 i sommar med Jonas Franksson, Iki Gonzalez Magnusson och Shang Imam. De tar upp hur det är att leva med en normbrytande funktionsvariation år 2016 i Sverige. Hur är det att inte vara som normen i vårt samhälle?

I ett av avsnitten träffar de Isabel Engvall som är dövaktivist. Hon berättar att hon inte anser sig ha en funktionsnedsättning och det för att hon inte saknar något, hon har ju ett språk, teckenspråket. Hör avsnittet här

Det får mig att tänka lite på min egen situation som rörelsehindrad. Min kropp är inte som normen säger att en kropp ska vara. Jag började inte gå förrän i fyra års ålder och då med stöd av benortoser. Jag har aldrig kunnat springa, hoppa eller cykla på en cykel med endast två hjul. I och med att jag aldrig har upplevt dessa saker, så saknar jag det inte heller. Jag har absolut inga problem med att ta mig fram med hjälp av min rullstol.

Nu kommer vi till det som är lite intressant och det som vi ser på olika sätt. Vem är det som säger att vi med någon funktionsnedsättning (som är det ordet jag använder) eller normbrytande funktionsvariation (som används i radioprogrammet "Funk"), är just normbrytande?

Jo, det är gående utan någon som helst funktionsnedsättning som säger att vi inte passar in i samhället. Det är dem som bestämmer hur samhället ska byggas upp och därmed utestänger de som har någon funktionsnedsättning. Det är alltså hörande som bestämmer att de som inte hör eller hör sämre har en funktionsnedsättning. Det är gående som säger att vi som går sämre eller inte alls har en funktionsnedsättning.

Vi däremot säger att vi är Madde Löw, Isabel Engvall, Jonas Franksson och Iki Gonzalez Magnusson..... osv. Vi är människor precis som alla andra, för att alla människor har någon funktionsvariation på något vis. Vi är alla olika, ser olika ut, tänker olika och agerar olika, alltså har alla en funktionsvariation.

Så varför är då inte samhället byggt för alla? Istället ska de som anser sig tillhöra normen bestämma och sätta regler för dem som de anser inte tillhöra samma norm.

Det sätts regler för hur vi ska leva våra liv, så att vi blir så "normala" som möjligt. Det görs proteser till de som fattas en kroppsdel för att personen ska passa in i samhället. Det opereras in inplantat för att hörselskadade ska kunna höra bättre, ännu en gång för att passa in i samhället.

Personlig assistans handlar om att vi berättigade LSS, ska kunna leva med samma rättigheter som alla andra människor. Det är inte någon omsorg och heller inte någon vård, utan bara ett sätt att se till att vi får samma rättigheter i livet som andra. Men för att få denna rättighet, så finns där regler som även här personer utan någon funktionsnedsättning har tagit fram.

Är det någon av er som nu tillhör normen som frivilligt hade duschat inför främmande människor för att få den hjälp du behöver för att leva ditt liv fullt ut? I vissa fall tvingas vi duscha inför en främmande person som oftast är en arbetsterapeut för att hen ska kunna bedöma nivån på hjälpinsatsen. Det räcker alltså inte att vi berättar så utförligt som möjligt, utan de ska förnedra, kränka vår integritet och ge oss ett trauma för livet, bara för att vi ska kunna få samma rättigheter som andra, att leva våra liv. Hör avsnittet här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stenar och Kristaller

Kylklamp mellan benen!

Borta bra, men hemma bäst!