Rädda mitt liv!

Nu har jag varit tyst länge nog, nu är det dags att inse allvaret och protestera högt. Jag vill förklara för er alla varför det är dags för er att inse allvaret och faktiskt agera för gemensam protest.

När det debatteras om assistansen i media, bland politiker både lokalt och på riks så definieras gruppen berättigade LSS som en svag grupp människor. Det kan inte bli mer fel och jag ska förklara varför.

Jag är född med ett rörelsehinder och direkt efter födseln kämpade jag för mitt liv, för att överleva. Sedan dess har jag kämpat för att få leka med kompisar, för att få rätt hjälp i skolan, för att få ett jobb som jag kan sköta ut efter mina egna förutsättningar. Jag har kämpat för att kunna ha ett eget boende, jag kämpar för att få rätt vård för att inte behöva dö pga att läkare inte lyssnar på mig eller mina anhöriga. Jag kämpar för att få de hjälpmedel som krävs för att jag ska kunna ha ett fungerande liv. Jag kämpar för att få de socialförsäkringar som jag har rätt till, trotts det ifrågasätts jag hela tiden.

Så här ser livet ut för många av oss med någon funktionsnedsättning. Det är också så att när vi gör saker som ni gör utan att fundera på det som ex. duschar, klär dig och laga mat, tar det tre gånger så mycket energi av oss än när du utan funktionsnedsättning gör dessa saker. Då ska du också tänka på att våra funktionsbesättningar tar också energi att leva med, så vi har inte mycket energi över till att kämpa för att vi ska få ha ett liv som andra.

Men det är just det som myndigheter, våra politiker och framför allt just nu vår regering anser att vi ska orka med. Jag blev politiskt engagerad 2013 då jag ansåg att människosynen i assistansen började urholkas. Då var det inga politiska partier som reagerade när rättsväsendet började ta bort våra grundläggande behov ett efter ett. Domarna går över LSS-lagen och säger att vi inte har rätt till hjälp med inhandling, tillagning, duka fram eller delning av maten om vi kan ta gaffeln till munnen själva. Inte heller är det grundläggande för oss att ha ytterkläder på oss när vi går ut. Detta är bara några grundläggande behov en människa har som jag tydligen inte har som alla andra längre.

Nu efter att en kvinna har fått sätt livet till pga minskade antalet assistanstimmar, då reagerar Vänsterpartiet och Liberalerna och jag hoppas att de får med sig flera partier i sin protest mot regeringens direktiv till Försäkringskassan som ligger till grund för försämringen i assistansen. Jag vill dock veta var alla politiska partier var någonstans när försämringen började, när människosynen försämrades i assistansen för ca 8 år sen.

Just nu är jag så besviken, ledsen, arg och frustrerad, till den grad att min hälsa påverkas negativt, jag blir sjuk av oron. Jag vet ärligt talat inte hur länge till jag orkar med att höra att jag och många med mig inte är värda att leva. Vi har inte dödshjälp i vårt land, men det är precis vad som händer nu. I vårt eget land har personer med funktionsnedsättning inte rätt att leva, än mindre arbeta eller bilda familj.

En kan inte göra allt, men vi kan alla göra något. Ni är många som vet vem jag är via min kamp för rättvisa genom artiklar i HD, några av er känner mig sen barndomen och andra har lärt känna mig under mitt vuxna liv. Alla ni kan också visa ert stöd för en rättvis assistans där jag får ett värdigt liv, ett liv där jag kan fortsätta vara den positiva engagerade Madde. Ett liv där jag får bo kvar med min man i vårt hus och vår fina trädgård som vi själva har byggt upp. Ett liv värt att kämpa för.

Ge mig och många med mig rätt till ett liv, rädda assistansen!