Jag orkar inte vara besviken, ledsen och arg längre!

Jag orkar inte vara besviken, ledsen och arg längre. Det äter upp min energi och ärligt talat har det även inneburit att jag har blivit sjuk.

Jag är en kvinna med driv för rättvisa och blir väldigt engagerad i situationer där det rör sig om orättvisa och förstår inte folk när de inte ser det som för mig är så uppenbart fel. Men vi är alla unika och känner och tänker på olika sätt och det är ju också därför vi behöver hjälpas åt. Vi kommer aldrig kunna förstå en annan persons livssituation fullt ut, men vi kan visa engagemang och intresse för att kunna förstå lite grann.

Det har varit oerhört stort tryck i media mot vår regering och i synnerhet Åsa Regnér när det gäller LSS. För det mesta handlar det om personlig assistans och våra mänskliga rättigheter i denna rättighetsreform. Jag är djupt oroad över situationen och att våra politiker tycker att det är okej att våra grundläggande behov anses vara annorlunda jämfört med andra människor i vårt land. Att vår regering ser kostnader före mänskliga rättigheter är för mig obegripligt, men gör de verkligen det? Jag som Socialdemokrat har väldigt svårt att förstå Åsa Regnér med regeringens sätt att hantera denna fråga. Det är väldigt olik socialdemokratin.

Jag har skrivit ner hur jag ser på det och skickat detta till mina lokala partivänner för att förhoppningsvis få dem att förstå hur akut denna situation faktiskt är och vad det innebär för oss inblandade. För jag kan inte stå ensam i det lokala partiet, utan jag behöver mina partivänner så vi tillsammans kan jobba för de mänskliga rättigheter som har tagits ifrån oss under de senaste 10 åren. Jag kan berätta att efter jag hade skickat detta brev till styrelsen i Socialdemokraterna i Helsingborg, så blev jag kontaktad av en styrelseledamot och vi ska träffas och prata om detta. Sen får vi se vad som händer därefter.

Lördagen den 3/12 kommer en landsomfattande manifestation genomföras som heter "Rädda LSS". I Helsingborg är det på Stortorget kl.13-16. Detta rör oss alla och jag hoppas att min familj, släkt och vänner ställer upp och visar sitt stöd för allas lika värde denna lördag på Stortorget.

Brevet till Socialdemokraternas styrelse i Helsingborg kan ni läsa här nedan.

Det är sant att regeringen ännu inte har tagit några beslut som skulle leda till neddragning i den personliga assistansen. Det är också sant att den regering som satt när förvaltningsdomarna började ta bort delar av de grundläggande behoven i LSS-lagen som en människa har för att överleva, var en allians regering. Sammanfattningsvis har det alltså tagit ungefär åtta år för våra politiker att agera i frågan om rättigheter för personer berättigade personlig assistans. Våra beslutsfattande politiker anser alltså att det är helt rätt att vissa människor blir fråntagna sin rätt att leva. Det

Alla vet vi att det är den nuvarande regering som har det största och yttersta ansvaret för landet och dess invånare. Det hjälper alltså inte idag att lägga skulden på en allians regering som under sina tidigare mandatperioder var otroligt handlingsförlamade och omänskliga i frågan om den personliga assistansen. Det är nu den nuvarande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i spetsen, hade kunnat värna om människornas rättigheter till ett självbestämmande liv, istället ses vi bara som en kostnad. Ett liv kan inte värderas i pengar, men regeringen verkar anse sig ha rätt att avgöra vem som ska få leva och inte, det kan liknas med aktiv dödhjälp, vilket är olagligt i Sverige.

Jag ska förklara mitt påstående. De personer som är berättigade personlig assistans är det av många olika anledningar. I kort så har de assistans för att kunna göra sådant som du inte ens tänker på att du gör under ett dygn, som ex. andas, klä dig, förflytta dig, sköta din hygien, äta och kommunicera. Om dessa självklara funktioner mot förmodan skulle tas ifrån dig i form av sjukdom eller olycka i någon form skulle du då vilja stå helt utan stöd och hjälp? Vill du då bara bli lämnad att dö eller vill du få hjälp till att kunna leva likt andra med dina nya förutsättningar?

Vi människor har en överlevnadsinstinkt inbyggd i oss, det är sällan vi bara ger upp och vill dö, även om den känslan uppkommer ibland i våra liv. Personer berättigade assistans kämpar för sina liv varje dag och tycker ändå för det mesta att de har ett värdigt och bra liv. Nu börjar dessa personer dock tappa modet och kraften att fajtas för varje liten minut att överleva och få uppleva livsglädje. Anledningen till att dessa personer håller på att missta ”the fajting spirit” är regeringens syn på personlig assistans. För dagens regering är denna rättighetsreform bara en kostnad, även om de säger sig värna om allas lika värde och om LSS reformen, så har de ett väldigt konstigt sätt att visa det på.

Regeringen lämnade i december 2015 direktiv till försäkringskassan som uppmanar myndigheten att jobba för att bryta kostnaden, så här står det. ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Detta har inneburit en hårdare och omänskligare bedömning för individen beroende av assistans. Vissa behöver hjälp för att kunna andas och få näring i sig i form av sondmatning, andra behöver konstant tillsyn så de inte får anfall eller sätter i halsen som kan innebära att de mister livet. Men det finns också dem som kan andas, kommunicera och äta själva, men som behöver hjälp med allt annat som livet innebär för att få ha ett delaktigt självbestämmande liv utan isolering. Dessa människor är tydligen inte värda att leva ett liv som andra människor, de är inte värda att leva över huvudtaget. Utöver direktiven har regeringen också tillsatt en utredning av LSS-lagen som ska vara färdig hösten 2018. Direktiven har alltså föregått utredningen och ödelägger människors liv.

Jag oroar mig för mitt, min mans och mina vänners liv och den oron påverkar nu min hälsa och gör mig sjuk. Jag orkar inte mer, jag orkar inte se på när regeringen tar ifrån mig och mina vänners rättigheter till ett liv. Att Socialdemokraterna har sjunkit så lågt att de sätter in åtgärder som kan liknas med aktiv dödshjälp är inte värdigt Socialdemokratin. Partiet vill uppenbarligen inte ha personer med funktionsnedsättning i det politiska arbetet verken på riks eller lokalt. Sker det ingen rimlig förändring snart lämnar jag Socialdemokraterna och då även min plats som ersättare i kommunfullmäktige i Helsingborg.