Minnena försvinner inte med din bortgång!
Igår var en sjukt konstig dag och på många vis svår psykiskt. Det var många saker som blev lite svåra att hantera och en del som behöver bearbetas ett tag. Jag ska försöka förklara en del av detta för er.
Min kropp har inte direkt gillat den s.k. sommar vi har haft i år och det har påverkat mig på olika hälsomässiga vis. En kan ju tro att jag är van vid att min kropp inte vill riktigt som jag alltid, men när det kommer flera saker samtidigt känns det lite väl jobbigt.
Jag är inne i ett nytt skov med inflammationer, nervsmärtor och en del symtom som jag känner igen som shuntstrul och som jag har fått röntgentid för i nästa vecka. Med allt detta, så blir det lite svårare att klara av information som behöver bearbetas.
Ni som känner till min organisation We Rise Again vet också att jag har egna erfarenheter av olika former av sexuellt våld tidigare i livet. Igår fick jag reda på att killen som förgrep sig på mig när jag var i 10 års åldern, har gått bort. Jag ställde mig frågan, vad känner jag? Under dagen kom jag fram till att jag var helt tom på känslor inför denna information, jag känner ingenting. Det är inte så konstigt kanske med tanke på vad han utsatte mig för som barn, men jag ville ändå reda ut detta för min egen skull.
Att han nu inte lever längre innebär att jag inte kommer att träffa på honom på stan och behöver heller inte känna obehag och ångest. Dock innebär det inte att minnena försvann med hans bortgång, snarare tvärtom. Alla minnena kom tillbaka och det blev en jobbig natt med mardrömmar och svårigheter att somna. Alltså ytterligare ett steg i min bearbetning är nu igång. Det finns ett ordspråk som lyder "Du lär, så länge du lever"och det är definitivt så i mitt liv i alla fall.
Nu till en helt annat sak som också hände igår och som var en mycket tråkig information.
Jag vill rikta mig till en vän till både mig och min man och du vet själv vem du är,
Du vinner denna fajt <3
Sköt om er <3
Min kropp har inte direkt gillat den s.k. sommar vi har haft i år och det har påverkat mig på olika hälsomässiga vis. En kan ju tro att jag är van vid att min kropp inte vill riktigt som jag alltid, men när det kommer flera saker samtidigt känns det lite väl jobbigt.
Jag är inne i ett nytt skov med inflammationer, nervsmärtor och en del symtom som jag känner igen som shuntstrul och som jag har fått röntgentid för i nästa vecka. Med allt detta, så blir det lite svårare att klara av information som behöver bearbetas.
Ni som känner till min organisation We Rise Again vet också att jag har egna erfarenheter av olika former av sexuellt våld tidigare i livet. Igår fick jag reda på att killen som förgrep sig på mig när jag var i 10 års åldern, har gått bort. Jag ställde mig frågan, vad känner jag? Under dagen kom jag fram till att jag var helt tom på känslor inför denna information, jag känner ingenting. Det är inte så konstigt kanske med tanke på vad han utsatte mig för som barn, men jag ville ändå reda ut detta för min egen skull.
Att han nu inte lever längre innebär att jag inte kommer att träffa på honom på stan och behöver heller inte känna obehag och ångest. Dock innebär det inte att minnena försvann med hans bortgång, snarare tvärtom. Alla minnena kom tillbaka och det blev en jobbig natt med mardrömmar och svårigheter att somna. Alltså ytterligare ett steg i min bearbetning är nu igång. Det finns ett ordspråk som lyder "Du lär, så länge du lever"och det är definitivt så i mitt liv i alla fall.
Nu till en helt annat sak som också hände igår och som var en mycket tråkig information.
Jag vill rikta mig till en vän till både mig och min man och du vet själv vem du är,
Du vinner denna fajt <3
Sköt om er <3
Kommentarer
Skicka en kommentar