Underskatta oss inte!
Vi som är beroende av LSS/personlig assistans må vara en mer utsatt grupp människor, men vi är inte dumma i huvudet och det är inte våra anhöriga och andra runtomkring oss heller.
LSS och framför allt personlig assistans har blivit det som ingen Socialdemokrat trodde på,
En Valfråga...
Det är naivt av Socialdemokraterna att tro att de kan behandla människor med funktionsnedsättning och deras anhöriga hur som helst utan konsekvenser som känns.
Under de senaste veckorna har debatten höjts ytterligare och vi har fått se parti efter parti uttala sig om hur just de ser på LSS frågan. För bara någon dag sen kom det rapporter om att alla partier utom Socialdemokraterna vill se staten som huvudman för LSS. Alla ser utvecklingen inom assistansen som en katastrof. Socialdemokraterna står plötsligt helt själva med sina besparingskrav på den personliga assistansen. Dock finns det besparingskrav bland vissa av de andra partierna också trots deras "kovändning" i frågan inför valet.
Jag berättade gärna för politiker hur det är att leva med assistans och att bli grundligt bedömd till den grad att det kränker ens integritet, men det var få som ville lyssna och ännu färre som tog på sig uppgiften att få till en förändring/förbättring av LSS reformen.
Idag torsdag kom så Socialdemokraternas uttalande, (citat från Aftonbladet)
"– Jag blir bestört när jag ser hur det blivit. Vi har system som är till för att stötta när livet inte går ihop, det måste fungera, säger Lena Hallengren (S), under en pressträff på torsdagsmorgonen. Hon medger att LSS inte har fungerat som det ska och att Socialdemokraterna nu är villiga att göra vad som än krävs för att förbättra situationen."
Vad hände här? Det har gått fyra långa omänskligt jobbiga år för många av oss beroende av assistans. Framför allt har media rapporterat om barn och deras föräldrar som inte får ihop vardagen, men vi vuxna har också drabbats hårt. Vi har de som inte har kunnat flytta hemifrån, inte kunnat sköta sitt arbete, inte kunnat ta hand om sina barn eller kort och gott inte haft ett värdigt liv p.g.a indragen assistans.
Sen lägger vi också till oron för hur det blir om vi inte får den hjälp vi behöver, oron som vi alla går och bär på dygnet runt som i värsta fall påverkar oss både fysiskt och psykiskt. Oron gör oss sjuka... Barn eller vuxna, med el utan funktionsnedsättning, vi alla har samma grundläggande behov, syre, vatten, sömn och mat.
Till sist vill jag bara säga -Underskatta oss inte, vi räknas också, vi röstar också!
LSS och framför allt personlig assistans har blivit det som ingen Socialdemokrat trodde på,
En Valfråga...
Det är naivt av Socialdemokraterna att tro att de kan behandla människor med funktionsnedsättning och deras anhöriga hur som helst utan konsekvenser som känns.
Under de senaste veckorna har debatten höjts ytterligare och vi har fått se parti efter parti uttala sig om hur just de ser på LSS frågan. För bara någon dag sen kom det rapporter om att alla partier utom Socialdemokraterna vill se staten som huvudman för LSS. Alla ser utvecklingen inom assistansen som en katastrof. Socialdemokraterna står plötsligt helt själva med sina besparingskrav på den personliga assistansen. Dock finns det besparingskrav bland vissa av de andra partierna också trots deras "kovändning" i frågan inför valet.
Jag har lärt mig mycket under mina fyra år i politiken och Socialdemokraterna Helsingborg. Jag är medveten att det tar lång tid att förändra lagar, men för att kunna göra det så måste där finnas en vilja. En vilja stark nog att få politiker att våga stå för människors lika värde, våga gå emot ledningen o.s.v. Utan vilja, ingen förändring...
Idag torsdag kom så Socialdemokraternas uttalande, (citat från Aftonbladet)
"– Jag blir bestört när jag ser hur det blivit. Vi har system som är till för att stötta när livet inte går ihop, det måste fungera, säger Lena Hallengren (S), under en pressträff på torsdagsmorgonen. Hon medger att LSS inte har fungerat som det ska och att Socialdemokraterna nu är villiga att göra vad som än krävs för att förbättra situationen."
Vad hände här? Det har gått fyra långa omänskligt jobbiga år för många av oss beroende av assistans. Framför allt har media rapporterat om barn och deras föräldrar som inte får ihop vardagen, men vi vuxna har också drabbats hårt. Vi har de som inte har kunnat flytta hemifrån, inte kunnat sköta sitt arbete, inte kunnat ta hand om sina barn eller kort och gott inte haft ett värdigt liv p.g.a indragen assistans.
Sen lägger vi också till oron för hur det blir om vi inte får den hjälp vi behöver, oron som vi alla går och bär på dygnet runt som i värsta fall påverkar oss både fysiskt och psykiskt. Oron gör oss sjuka... Barn eller vuxna, med el utan funktionsnedsättning, vi alla har samma grundläggande behov, syre, vatten, sömn och mat.
Till sist vill jag bara säga -Underskatta oss inte, vi räknas också, vi röstar också!
Kommentarer
Skicka en kommentar