En saknad!
Inte alla, men de flesta kvinnor har en längtan i kropp och själ att få bära ett barn inom sig i 9 månader och sen få ha det nära sig och ta hand om i resten av sitt liv. Den längtan har även jag och det kan jag inte förändra.
För några år sen blev jag tvingad att ta det oerhört jobbiga beslutet att aldrig skaffa barn.
Jag har ryggmärgsbråck och det i sig är inget hinder för att jag skulle kunna bli gravid. Men ryggmärgsbråcket kombinerat med min psoriasis artrit är ingen höjdare.
Min kropp värker mer eller mindre jämnt och när det är mer klarar jag inte att ta hand om mig själv. Jag tar medicin för att hålla artriten i chack och den medicinen får jag inte ta från det att jag försöker bli gravid till jag slutat amma. Det hade innebärt att jag förmodligen skulle få så svåra smärtor att jag skulle bli sängliggandes under denna tid. Jag känner personligen att det då inte är värt att föda ett barn till livet när jag själv inte kan ta hand om det. Visst får jag hjälp för att klara av vardagen i form av personliga assistenter och jag hade fått hjälp att kunna ta hand om mitt barn också. Men både jag och min man skulle vilja känna att vi gör ett bra jobb som föräldrar med vårt barn och det känner vi att vi inte kan med våra fysiska kroppar. Vi vet idag att vi inte hade orkat med ett barn på heltid.
Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera när min ena syster födde sin första dotter för ca 2,5 år sen. Jag var jätte glad och stolt över min syster, men samtidigt kände jag min egen saknad och det tog några månader innan jag kunde lämna det bakom mig och glädjas med resten av familjen. Fortfarande kan jag känna att jag inte riktigt räcker till när jag träffar min systerdotter. Mina syskon kan umgås med henne på ett helt annat sätt än vad jag kan. Men jag får hitta andra sätt som jag kan erbjuda henne :-)
För några veckor sen födde min syster sin andra dotter och då kände jag endast stolthet för min syster och sprudlande glädje. Jag är moster och jag kommer ändå kunna att finnas till för mina syskonbarn. När de blir lite äldre och behöver någon att prata med, då finns jag till hands. Jag är lysande på att lyssna och ge råd :-)
Sköt om er!
För några år sen blev jag tvingad att ta det oerhört jobbiga beslutet att aldrig skaffa barn.
Jag har ryggmärgsbråck och det i sig är inget hinder för att jag skulle kunna bli gravid. Men ryggmärgsbråcket kombinerat med min psoriasis artrit är ingen höjdare.
Min kropp värker mer eller mindre jämnt och när det är mer klarar jag inte att ta hand om mig själv. Jag tar medicin för att hålla artriten i chack och den medicinen får jag inte ta från det att jag försöker bli gravid till jag slutat amma. Det hade innebärt att jag förmodligen skulle få så svåra smärtor att jag skulle bli sängliggandes under denna tid. Jag känner personligen att det då inte är värt att föda ett barn till livet när jag själv inte kan ta hand om det. Visst får jag hjälp för att klara av vardagen i form av personliga assistenter och jag hade fått hjälp att kunna ta hand om mitt barn också. Men både jag och min man skulle vilja känna att vi gör ett bra jobb som föräldrar med vårt barn och det känner vi att vi inte kan med våra fysiska kroppar. Vi vet idag att vi inte hade orkat med ett barn på heltid.
Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera när min ena syster födde sin första dotter för ca 2,5 år sen. Jag var jätte glad och stolt över min syster, men samtidigt kände jag min egen saknad och det tog några månader innan jag kunde lämna det bakom mig och glädjas med resten av familjen. Fortfarande kan jag känna att jag inte riktigt räcker till när jag träffar min systerdotter. Mina syskon kan umgås med henne på ett helt annat sätt än vad jag kan. Men jag får hitta andra sätt som jag kan erbjuda henne :-)
För några veckor sen födde min syster sin andra dotter och då kände jag endast stolthet för min syster och sprudlande glädje. Jag är moster och jag kommer ändå kunna att finnas till för mina syskonbarn. När de blir lite äldre och behöver någon att prata med, då finns jag till hands. Jag är lysande på att lyssna och ge råd :-)
Sköt om er!
Kommentarer
Skicka en kommentar