Lyxliv?!
Ytterligare en helt underbar dag. Jag och min man har bara njutit av en lugn och skön dag i trädgården. Vi satt ute och åt lunch på altanen och till middag blev det riktig fredagslyx, kalventrecote med pommes och beasås. Under kvällen åt vi jordgubbar med glass och drack pina colada. Kan livet bli bättre?!
I eftermiddags träffade jag en kvinna i byn och vi pratade lite. Vi känner varandra sen vi var små och på den tiden gick jag ganska bra. Hon frågade mig vad jag hittade på om dagarna och hur jag fick tiden att gå nu när jag inte jobbar längre. Jag hade lite svårt att svara på det, då jag själv tycker att tiden går fort om dagarna men jag kunde inte komma på vad det var jag gjorde. När jag kom hem berättade jag för min man och hans svar på det var ganska enkelt och det fick mig att fundera.
Jag tycker ju inte att jag gör så mycket annat än vad alla andra gör, förutom att jag inte jobbar förstås. Allt jag gör under dagarna är som alla andra gör före och efter deras arbete. Men allt tar så mycket längre tid för mig, jag hoppar inte upp ur sängen bara på någon minut som de flesta andra gör. Att göra vardagliga saker som att fixa mat några gånger under en dag och hålla efter hemmet, det är ungefär vad jag hinner innan det är kväll igen. Därför får hemmet vänta ibland för att jag ska kunna göra något roligt, så jag inte tröttnar på att bara vara hemma eller blir deprimerad vilket är lätt att bli ibland.
Jag förstår att det inte är lätt för någon utomstående att förstå detta. Det kan ses som ett lyxliv att "slippa" jobba och bara gå hemma och ta hand om sig själv. Självklart är det skönt att jag kan vara hemma utan att tvingas till arbete som jag fysiskt och psykiskt inte klarar av. Men istället för jobb, så har jag mitt handikapp och mina sjukdomar som ställer till det för mig ibland och då orkar jag inget annat än att vara hemma.
Jag önskar att vi alla, funktionshindra, sjuka och friska fick tid och möjlighet att ta hand om oss själva ibland och inte bara stressa och jobba hårt för att vi måste! Sverige har glömt hur vi tog hand om varandra, det är dags att "väcka den björn som sover"!
Jag hoppas på förståelse, respekt och acceptans!
Sköt om er!
I eftermiddags träffade jag en kvinna i byn och vi pratade lite. Vi känner varandra sen vi var små och på den tiden gick jag ganska bra. Hon frågade mig vad jag hittade på om dagarna och hur jag fick tiden att gå nu när jag inte jobbar längre. Jag hade lite svårt att svara på det, då jag själv tycker att tiden går fort om dagarna men jag kunde inte komma på vad det var jag gjorde. När jag kom hem berättade jag för min man och hans svar på det var ganska enkelt och det fick mig att fundera.
Jag tycker ju inte att jag gör så mycket annat än vad alla andra gör, förutom att jag inte jobbar förstås. Allt jag gör under dagarna är som alla andra gör före och efter deras arbete. Men allt tar så mycket längre tid för mig, jag hoppar inte upp ur sängen bara på någon minut som de flesta andra gör. Att göra vardagliga saker som att fixa mat några gånger under en dag och hålla efter hemmet, det är ungefär vad jag hinner innan det är kväll igen. Därför får hemmet vänta ibland för att jag ska kunna göra något roligt, så jag inte tröttnar på att bara vara hemma eller blir deprimerad vilket är lätt att bli ibland.
Jag förstår att det inte är lätt för någon utomstående att förstå detta. Det kan ses som ett lyxliv att "slippa" jobba och bara gå hemma och ta hand om sig själv. Självklart är det skönt att jag kan vara hemma utan att tvingas till arbete som jag fysiskt och psykiskt inte klarar av. Men istället för jobb, så har jag mitt handikapp och mina sjukdomar som ställer till det för mig ibland och då orkar jag inget annat än att vara hemma.
Jag önskar att vi alla, funktionshindra, sjuka och friska fick tid och möjlighet att ta hand om oss själva ibland och inte bara stressa och jobba hårt för att vi måste! Sverige har glömt hur vi tog hand om varandra, det är dags att "väcka den björn som sover"!
Jag hoppas på förståelse, respekt och acceptans!
Sköt om er!
Kommentarer
Skicka en kommentar