Luften gick ur mig!
Idag är det söndag och jag har lika lite energi i kroppen som i knoppen ändå är jag rastlös och vill göra något konstruktivt. Ja, man skulle ju kunna beskriva detta som att jag och min kropp inte är riktigt överens... Så här har jag känt mig nu sen efter valet, luften gick liksom ur mig på något vis.
Sen hjälpte det ju inte med att jag hade en omprövning med försäkringskassan veckan efter valet. Jag vet att de bara gör sitt jobb, men för mig blir det psykiskt riktigt jobbigt. Att behöva sitta i några timmar och redogöra för min vardag, vad jag behöver hjälp med i detalj i minsta minut är kränkande och jag känner mig mer som en platt pannkaka efteråt. Psyket tar stryk och det går ut över kroppen som kapitulerar efter denna påfrestning. Men nu är det gjort, så nu får vi hoppas att något positivt kommer ut av det i slutändan.
Det är nu jag ska vila och låta kroppen återhämta sig, men det tar ju oftast längre tid än vad tålamodet klarar av. Men jag vet det hjälps inte, vila, vila, vila... tjatigt värre ;-)
Det hjälper väl inte precis att jag har smärtor i mina leder som tär på kroppen och så klart även på psyket. Efter att ha haft mer smärtor än vanligt sen maj, så börjar jag nu ge upp min kamp mot smärtan och ge med mig för sprutinjektioner. Jag är i vanliga fall rätt så emot dessa sprutor som ger kortison in i lederna, men jag börjar som sagt ge upp och se att sprutorna kanske ändå vore en bra idé. Vem vet, det kanske kan ge tillbaka en del av min energi och göra så att jag kan ha en mer dräglig vardag för ett tag. Jag är inte den som gnäller i första taget, jag har vant mig vid smärta genom åren, men nu är det kanske bäst att släppa den "dumma" envisheten och be om hjälp.
Just nu vill jag så mycket och orkar så lite.... Vi får se när jag är tillbaka med ny positiv kraft igen :-)
Ha en underbar söndag därute <3
Sen hjälpte det ju inte med att jag hade en omprövning med försäkringskassan veckan efter valet. Jag vet att de bara gör sitt jobb, men för mig blir det psykiskt riktigt jobbigt. Att behöva sitta i några timmar och redogöra för min vardag, vad jag behöver hjälp med i detalj i minsta minut är kränkande och jag känner mig mer som en platt pannkaka efteråt. Psyket tar stryk och det går ut över kroppen som kapitulerar efter denna påfrestning. Men nu är det gjort, så nu får vi hoppas att något positivt kommer ut av det i slutändan.
Det är nu jag ska vila och låta kroppen återhämta sig, men det tar ju oftast längre tid än vad tålamodet klarar av. Men jag vet det hjälps inte, vila, vila, vila... tjatigt värre ;-)
Det hjälper väl inte precis att jag har smärtor i mina leder som tär på kroppen och så klart även på psyket. Efter att ha haft mer smärtor än vanligt sen maj, så börjar jag nu ge upp min kamp mot smärtan och ge med mig för sprutinjektioner. Jag är i vanliga fall rätt så emot dessa sprutor som ger kortison in i lederna, men jag börjar som sagt ge upp och se att sprutorna kanske ändå vore en bra idé. Vem vet, det kanske kan ge tillbaka en del av min energi och göra så att jag kan ha en mer dräglig vardag för ett tag. Jag är inte den som gnäller i första taget, jag har vant mig vid smärta genom åren, men nu är det kanske bäst att släppa den "dumma" envisheten och be om hjälp.
Just nu vill jag så mycket och orkar så lite.... Vi får se när jag är tillbaka med ny positiv kraft igen :-)
Ha en underbar söndag därute <3
Kommentarer
Skicka en kommentar