Frustration och åska i Mörarp!
Jag läste en artikel som kvällsposten skrev om en äldre kvinna som fick hjälp av hemtjänsten för att inhandla dagligvaror. Hon hade alltid handlat på maxi då hon bl.a. gillade deras utbud av varor, men Halmstad kommun hade nu sett över sina riktlinjer för personalen som gjorde att de skulle handla på närmaste närbutik vilket i detta fall var Netto. De flesta av oss vet att det är ganska stor skillnad på utbudet mellan Maxi och Netto och är en van vid den ena butiken, så blir det svårt att hitta liknande varor i den andra.
Jag som har stort engagemang i att vi människor ska ha ett självbestämmande liv även om vi är beroende av olika samhällsinsatser av olika skäl, reagerade på detta och delade detta på min Facebook sida. Detta gjorde att en vän till mig i sin tur reagerade och delade det på sin fb sida, men från ett annat perspektiv. Min vän jobbar nämligen inom ett LSS boende och har personalens perspektiv och tyckte att media väldigt sällan tar upp den hårt arbetande personalens situation, utan ofta använder sig av att sätta den ena gruppen mot den andra. I detta fall blir det människorna i behov av hjälp mot personalen som gör allt för att tillgodose hjälpbehovet. Min vän menar att att vi borde kunna prata med varandra och hitta en gemensam lösning istället för att gnälla på varandra.
Jag håller med min vän om att vi borde kunna lösa det tillsammans, men det har inte funkat så de senaste 20 åren och funkar fortfarande inte så. Vi hade så enkelt kunnat hitta gemensamma lösningar på det mesta och ingen hade blivit av med sin mänsklig rättighet och personalen hade trivts på sitt jobb utan att känna sig utarbetad. Varför funkar det då inte så? Det finns säkerligen flera parametrar i vårt samhälle som förhindrar en gemensam lösning. Men en sak är att det finns beslutsfattare och politiker som bestämmer över både personalen och människorna i behov av olika samhälsinsattser. Verken personalen, de äldre människorna på äldreboenden, människorna i LSS boenden eller andra människor med andra LSS insatser tillfrågas innan besluten tas. Vi alla får helt enkelt nöja oss med att jobba efter de nya riktlinjerna även om det gör att personalen blir utarbetade och mår dåligt och att vi människor i behov av hjälp förlorar vårt självbestämmande liv och ibland även våra mänskliga rättigheter.
Då både min vän och jag på senare år har gått och blivit kommunpolitiker, så har vi ett och annat att jobba på kan man säga. Vi får slå våra kloka huvuden ihop och lägga lite krut på att lära våra politikerkollegor hur det fungerar i verkligheten och hur det skulle kunna fungera bättre. De får helt enkelt se till att lyssna på oss och inse att det är dags att använda våra enskilda kompetenser vi politiker har precis som alla andra människor har i vårt samhälle. Detta blir en rejäl utmaning som min vän säkerligen är beredd att ta sig an tillsammans med mig, men då får ni också vara beredda på åska i Mörarp. För när vi två kommer igång, blir det garanterat åska ;-)
Jag som har stort engagemang i att vi människor ska ha ett självbestämmande liv även om vi är beroende av olika samhällsinsatser av olika skäl, reagerade på detta och delade detta på min Facebook sida. Detta gjorde att en vän till mig i sin tur reagerade och delade det på sin fb sida, men från ett annat perspektiv. Min vän jobbar nämligen inom ett LSS boende och har personalens perspektiv och tyckte att media väldigt sällan tar upp den hårt arbetande personalens situation, utan ofta använder sig av att sätta den ena gruppen mot den andra. I detta fall blir det människorna i behov av hjälp mot personalen som gör allt för att tillgodose hjälpbehovet. Min vän menar att att vi borde kunna prata med varandra och hitta en gemensam lösning istället för att gnälla på varandra.
Jag håller med min vän om att vi borde kunna lösa det tillsammans, men det har inte funkat så de senaste 20 åren och funkar fortfarande inte så. Vi hade så enkelt kunnat hitta gemensamma lösningar på det mesta och ingen hade blivit av med sin mänsklig rättighet och personalen hade trivts på sitt jobb utan att känna sig utarbetad. Varför funkar det då inte så? Det finns säkerligen flera parametrar i vårt samhälle som förhindrar en gemensam lösning. Men en sak är att det finns beslutsfattare och politiker som bestämmer över både personalen och människorna i behov av olika samhälsinsattser. Verken personalen, de äldre människorna på äldreboenden, människorna i LSS boenden eller andra människor med andra LSS insatser tillfrågas innan besluten tas. Vi alla får helt enkelt nöja oss med att jobba efter de nya riktlinjerna även om det gör att personalen blir utarbetade och mår dåligt och att vi människor i behov av hjälp förlorar vårt självbestämmande liv och ibland även våra mänskliga rättigheter.
Då både min vän och jag på senare år har gått och blivit kommunpolitiker, så har vi ett och annat att jobba på kan man säga. Vi får slå våra kloka huvuden ihop och lägga lite krut på att lära våra politikerkollegor hur det fungerar i verkligheten och hur det skulle kunna fungera bättre. De får helt enkelt se till att lyssna på oss och inse att det är dags att använda våra enskilda kompetenser vi politiker har precis som alla andra människor har i vårt samhälle. Detta blir en rejäl utmaning som min vän säkerligen är beredd att ta sig an tillsammans med mig, men då får ni också vara beredda på åska i Mörarp. För när vi två kommer igång, blir det garanterat åska ;-)
Kommentarer
Skicka en kommentar