Jag är uppriktigt ledsen!
Bara för att jag är politiker innebär inte det att jag tror att jag vet allt. För att ta beslut i något samhällsområde behöver jag få fakta från personer som vet mer än jag om ämnet, de som jobbar eller lever i situationer som det handlar om. Nu finns det tyvärr politiker som inte gör en tillräcklig faktakoll eller inte ens tänker igenom ärendet ordentligt innan de tar beslut, i detta fallet vår regering.
Jag blir uppriktigt ledsen över att vi har en regering som gör förändringar utan att egentligen veta hur dessa förändringar blir i praktiken, i verkligheten för de personer det drabbar. Är vår regering verkligen så känslokall att de inte bryr sig om att de tar ifrån värdigheten för personer med assistans?!
Oss kan politiker trycka ner och missunna ett självbestämmande och värdigt liv, bara för att vi behöver hjälp med att ex. kommunicera, äta, sköta våra dagliga sysslor, jobba och vara delaktiga i samhället på olika vis. Vi vill bestämma över våra egna liv precis som ni andra vill.
Nu vill jag verkligen veta vad det är som ger er rätt att ta ifrån mig min självständighet, mitt självbestämmande liv? Ni tar helt enkelt ifrån mig min frihet, mitt liv.
Som det är idag bestämmer försäkringskassan genom en integritetskränkande utredning hur många assistanstimmar jag behöver för att kunna leva. Det finns ett schablonbelopp på 288kr per timme som vi får och som vi redovisar varje krona och öre tillbaka till försäkringskassan per halvår. Detta ger oss möjlighet att "spara" timmar från den ena månaden för att kunna utnyttja vid ex en semester en annan månad då vi behöver mer hjälp. I slutet på min halvårs period har det antingen gått jämnt upp eller så är där timmar kvar och då betalas de kvarvarande timmarna tillbaka till försäkringskassan. Detta är helt rätt och riktigt och det ända jag vinner på här, är att jag får bestämma själv över mitt eget liv, det som är en självklarhet för er andra.
Nu har regeringen beslutat att timredovisningen till försäkringskassan ska ske varje månad och inte per halvår som innan. Detta medför att jag tillsammans med min man inte kan åka på semester eller annan aktivitet som innebär att jag lämnar hemmet under ett par dagar. Det blir svårare ekonomiskt att betala ob till mina assistenter under högtider som de har rätt till och den utbildning de behöver för att utföra sitt jobb, assistenterna får alltså sämre arbetsvillkor.
Jag kämpar varje dag med att orka ha ett så underbart, roligt och värdigt liv som möjligt. Det är min vardag att leva med en funktionsnedsättning, men jag tänker inte varje minut dygnet runt på att jag har en funktionsnedsättning. Jag är Madde och jag är stolt över den jag är. Det som gör livet lite jobbigare är när samhället gång på gång ska påminna mig om att jag har en funktionsnedsättning, att jag inte är som de flesta andra.
Jag är uppriktigt trött på att politiker och myndigheter tillsammans påminner mig om och om igen att jag inte är som normen i vårt land. För att jag nu inte är som normen, så får dem behandla mig och många andra med mindre respekt och värdighet och det är inget de skäms över.
Ni som läser detta, hade ni bara godtagit att någon bestämde att nu ska du inte få bestämma över ditt eget liv? Din frihet tas ifrån dig, hade du tyst bara tagit emot och sagt "tack så mycket"? Om ni svarar nej på dessa frågor, titta då på denna korta film Jag är medborgare precis som du
NEJ, nu får det fanimej räcka!!!
Jag är medborgare precis som alla andra i vårt land och har lika mycket skyldigheter och rättigheter. Sluta upp med att kränka oss med personlig assistans och misshandla oss psykiskt genom att ta ifrån oss våra rättigheter, våra liv.
Jag blir uppriktigt ledsen över att vi har en regering som gör förändringar utan att egentligen veta hur dessa förändringar blir i praktiken, i verkligheten för de personer det drabbar. Är vår regering verkligen så känslokall att de inte bryr sig om att de tar ifrån värdigheten för personer med assistans?!
Oss kan politiker trycka ner och missunna ett självbestämmande och värdigt liv, bara för att vi behöver hjälp med att ex. kommunicera, äta, sköta våra dagliga sysslor, jobba och vara delaktiga i samhället på olika vis. Vi vill bestämma över våra egna liv precis som ni andra vill.
Nu vill jag verkligen veta vad det är som ger er rätt att ta ifrån mig min självständighet, mitt självbestämmande liv? Ni tar helt enkelt ifrån mig min frihet, mitt liv.
Som det är idag bestämmer försäkringskassan genom en integritetskränkande utredning hur många assistanstimmar jag behöver för att kunna leva. Det finns ett schablonbelopp på 288kr per timme som vi får och som vi redovisar varje krona och öre tillbaka till försäkringskassan per halvår. Detta ger oss möjlighet att "spara" timmar från den ena månaden för att kunna utnyttja vid ex en semester en annan månad då vi behöver mer hjälp. I slutet på min halvårs period har det antingen gått jämnt upp eller så är där timmar kvar och då betalas de kvarvarande timmarna tillbaka till försäkringskassan. Detta är helt rätt och riktigt och det ända jag vinner på här, är att jag får bestämma själv över mitt eget liv, det som är en självklarhet för er andra.
Nu har regeringen beslutat att timredovisningen till försäkringskassan ska ske varje månad och inte per halvår som innan. Detta medför att jag tillsammans med min man inte kan åka på semester eller annan aktivitet som innebär att jag lämnar hemmet under ett par dagar. Det blir svårare ekonomiskt att betala ob till mina assistenter under högtider som de har rätt till och den utbildning de behöver för att utföra sitt jobb, assistenterna får alltså sämre arbetsvillkor.
Jag kämpar varje dag med att orka ha ett så underbart, roligt och värdigt liv som möjligt. Det är min vardag att leva med en funktionsnedsättning, men jag tänker inte varje minut dygnet runt på att jag har en funktionsnedsättning. Jag är Madde och jag är stolt över den jag är. Det som gör livet lite jobbigare är när samhället gång på gång ska påminna mig om att jag har en funktionsnedsättning, att jag inte är som de flesta andra.
Jag är uppriktigt trött på att politiker och myndigheter tillsammans påminner mig om och om igen att jag inte är som normen i vårt land. För att jag nu inte är som normen, så får dem behandla mig och många andra med mindre respekt och värdighet och det är inget de skäms över.
Ni som läser detta, hade ni bara godtagit att någon bestämde att nu ska du inte få bestämma över ditt eget liv? Din frihet tas ifrån dig, hade du tyst bara tagit emot och sagt "tack så mycket"? Om ni svarar nej på dessa frågor, titta då på denna korta film Jag är medborgare precis som du
NEJ, nu får det fanimej räcka!!!
Jag är medborgare precis som alla andra i vårt land och har lika mycket skyldigheter och rättigheter. Sluta upp med att kränka oss med personlig assistans och misshandla oss psykiskt genom att ta ifrån oss våra rättigheter, våra liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar