Okunskap kring funktionsnedsättningar kan innebära fel hjälpmedel!
Jag är fortfarande upprörd över att vi har personer som ska hjälpa oss och se till att vi får rätt hjälpmedel, som faktiskt inte känner till vad våra funktionsnedsättningar ger för problematik.
För mig är det självklart att om du ska hjälpa mig att få en rullstol som passar just mig och min funktionsnedsättning, så behöver du veta en del om min funktionsnedsättning och hur min kropp fungerar. Om du inte har tillräckligt med kunskap kring min funktionsnedsättning och dess problematik, så behöver du lyssnar på mig som ska använda rullstolen.
Här har vi dock ett stort problem. Allt för ofta får jag och många med mig höra vilken manuell eller el-rullstol som är bäst för oss. Det handlar om arbetsterapeuter och personal på hjälpmedelscentralerna som bedömer sig veta bättre än individen som lever med sin funktionsnedsättning.
Jag har hört många berättelser från vänner och bekanta där de själva har berättat vad de behöver för hjälpmedel och hur det behöver fungera för att det ska bli optimalt för individen och dennes liv. Ändå går personalen in i diskussion och argumenterar tills individen inte orkar argumentera för sin sak och då får ett hjälpmedel som inte fungerar optimalt i dennes vardag och liv. Är det verkligen så det ska fungera? Varför har vi hjälpmedel? Jo för att underlätta för personer med funktionsnedsättning i deras vardag och liv.
Jag är medveten om att dessa tjänstemän/kvinnor har en utbildning och kunskaper som inte jag har. Det är dock fortfarande jag som ska använda rullstolen många timmar per dygn och ha den i allt från 5-15 år beroende på vad det är för rullstol. Alltså behövs det ett samarbete mellan arbetsterapeuterna, personalens kunskap och mina egna erfarenheter.
En del i detta problem är att beroende på vilka hjälpmedel du som vuxen behöver, så är det antingen kommunens arbetsterapeuter eller så är det din vårdcentral och deras allmänläkare och arbetsterapeuter som ska bedöma behovet. Dessa kan omöjligt känna till våra funktionsnedsättningar och göra en tillräckligt bra bedömning om vad vi behöver om de inte lyssnar på oss. De behöver ställa rätt frågor för att få all relevant information, vilket jag har erfarenheter av att inte fungera.
Sen har vi en annan del i problemet och det är landstingen och kommunernas system av hjälpmedelssortiment. Det är alltså landstingen eller kommunerna som bestämmer vad som ska upphandlas och finnas med i deras sortiment och erbjudas till oss som behöver hjälpmedel. Det är inte självklart att hjälpmedlen som de har upphandlat är något som fungerar optimalt för individen. Men vi har inget annat val än att hålla oss till de hjälpmedel som finns i sortiment även om det inte är det bästa för oss. Vi kan köpa in hjälpmedel själva, men det är inte många av oss med funktionsnedsättning som är miljonärer så det lär inte hända.
Om ni tror att vi får allt vi pekar på, så är ni väldigt långt ifrån sanningen. Det är inte ens säkert vi får det som är bäst för just vår funktionsnedsättning så att vi kan leva ett lika självständigt liv som du.
För mig är det självklart att om du ska hjälpa mig att få en rullstol som passar just mig och min funktionsnedsättning, så behöver du veta en del om min funktionsnedsättning och hur min kropp fungerar. Om du inte har tillräckligt med kunskap kring min funktionsnedsättning och dess problematik, så behöver du lyssnar på mig som ska använda rullstolen.
Här har vi dock ett stort problem. Allt för ofta får jag och många med mig höra vilken manuell eller el-rullstol som är bäst för oss. Det handlar om arbetsterapeuter och personal på hjälpmedelscentralerna som bedömer sig veta bättre än individen som lever med sin funktionsnedsättning.
Jag har hört många berättelser från vänner och bekanta där de själva har berättat vad de behöver för hjälpmedel och hur det behöver fungera för att det ska bli optimalt för individen och dennes liv. Ändå går personalen in i diskussion och argumenterar tills individen inte orkar argumentera för sin sak och då får ett hjälpmedel som inte fungerar optimalt i dennes vardag och liv. Är det verkligen så det ska fungera? Varför har vi hjälpmedel? Jo för att underlätta för personer med funktionsnedsättning i deras vardag och liv.
Jag är medveten om att dessa tjänstemän/kvinnor har en utbildning och kunskaper som inte jag har. Det är dock fortfarande jag som ska använda rullstolen många timmar per dygn och ha den i allt från 5-15 år beroende på vad det är för rullstol. Alltså behövs det ett samarbete mellan arbetsterapeuterna, personalens kunskap och mina egna erfarenheter.
En del i detta problem är att beroende på vilka hjälpmedel du som vuxen behöver, så är det antingen kommunens arbetsterapeuter eller så är det din vårdcentral och deras allmänläkare och arbetsterapeuter som ska bedöma behovet. Dessa kan omöjligt känna till våra funktionsnedsättningar och göra en tillräckligt bra bedömning om vad vi behöver om de inte lyssnar på oss. De behöver ställa rätt frågor för att få all relevant information, vilket jag har erfarenheter av att inte fungera.
Sen har vi en annan del i problemet och det är landstingen och kommunernas system av hjälpmedelssortiment. Det är alltså landstingen eller kommunerna som bestämmer vad som ska upphandlas och finnas med i deras sortiment och erbjudas till oss som behöver hjälpmedel. Det är inte självklart att hjälpmedlen som de har upphandlat är något som fungerar optimalt för individen. Men vi har inget annat val än att hålla oss till de hjälpmedel som finns i sortiment även om det inte är det bästa för oss. Vi kan köpa in hjälpmedel själva, men det är inte många av oss med funktionsnedsättning som är miljonärer så det lär inte hända.
Om ni tror att vi får allt vi pekar på, så är ni väldigt långt ifrån sanningen. Det är inte ens säkert vi får det som är bäst för just vår funktionsnedsättning så att vi kan leva ett lika självständigt liv som du.
Kommentarer
Skicka en kommentar