Äntligen fredag, helg och bara vara tid!
Personligen har denna veckan varit och är fortfarande väldigt fysiskt smärtsam i form av kroniska inflammationer kombinerat med nervsmärtor från helvetet, så spännande har jag det. Som en del av er redan vet, så är ju detta p.g.a mina olika diagnoser sen tidigare och inget nytt direkt. Det är bara att det går i skov och just nu är jag i flera skov samtidigt och det är (ursäkta språket) jävligt jobbigt och en form av moment 22. Tar jag extra medicin eller är mer försiktig i mina fysiska rörelser så minimerar jag det ena smärtproblemet, men samtidigt förvärrar jag det andra, så jag får hela tiden göra en bedömning kring vad i kroppen som jag ska ta tag i för tillfället och ni förstår säkert att det inte är det lättaste. Jag lämnar gärna över mina skov till någon annan, bara för ett tag, bara så jag kan få lite paus, bara lite paus.... Någon frivillig? ;-)
Som vi alla vet, men kanske inte tänker på så är kroppen inte bestående, den förändras och det gör också att vi ska anpassa oss efter nya förutsättningar. Det känner ni säkert igen, det gäller ju liksom alla när vi är i 40-50 års åldern kan vi känna av lite krämpor, ja kanske även tidigare, vad vet jag. Det är ju också otroligt individuellt och beror på så mycket olika faktorer som jag inte tänker gå in på nu, men vi är ju faktiskt unika allihopa. Ja, hur som helst så är det lite jobbigt att ha flera diagnoser i en kropp och sen att förutsättningarna också förändras, då kan jag i värsta fall tvingas dra igång en vårdutredning för att förhoppningsvis hitta andra mediciner/lösningar för att få kroppen hyfsat stabil igen, vilket också i normala fall kan ta en jävla tid och är också otroligt energikrävande.
Tyvärr är jag i en sådan process nu eller snarare i behov av en sådan process, men kan omöjligt starta utredningen förrän vi ser en lugnare Corona situation. Utredningen som krävs innebär nämligen en fysisk vårdkontakt med reumatolog läkare till skillnad från nu när jag har tfn kontakt med dem för att vi tillsammans försöker hitta lösningar för att "släcka tillfälliga bränder" i min kropp. Utredningen kräver också blodprover som bara kan hanteras av blodprovscentralen på sjukhuset och röntgen för att kunna avgöra vad min kropp klarar för mediciner, då vi behöver sätta in en ny sort för min psoriasisartrit. Den metojectspruta jag tar nu har jag tagit sen 2008 och under en längre tid nu har min mage reagerat varje torsdagkväll när jag tagit den, så nu säger min mage stopp för den.
Så i nuläget har vi halverat dosen metoject för att minimera magproblemen, men det tog bara några veckor sen var skoven med svullna och inflammerade leder och muskelfästen i armar och händer igång och även ökad psoriasis utslag. Då satte läkaren in en 6 veckors kur kortison (är inte så bra för kroppen generellt, men som läget är nu finns där inga andra val) som jag nu är halvvägs igenom, då lyckades jag såklart trigga fler inflammationer i ryggen, bara genom att vattna i trädgården. Ja, jag vill vara fysiskt delaktig i trädgårdsskötseln, men denna gången gick det inte så bra för jag triggade även nervsmärtorna......
Nu finns det säkert några av er som tänker att, det är ju ingen fara att åka in och lämna lite blodprover på sjukhuset, dels har de inga drop-in tider nu för att minimera folksamlingar och de håller avstånd och jag åker ju direkt hem igen efteråt. Jag vet, men det finns så många olika scenarios att tänka på och väga för och emot nu, så en kan ju bli smått tokig bara av det.
Självklart har min man och jag diskussioner kring detta varje gång vi hamnar i en situation som skulle kunna innebära fysisk kontakt med andra. Jag hamnar ändå i slutsatsen, varför ska jag utsätta mig själv, mina assistenter och det viktigaste av allt min älskade man för risken att få Corona? Jag dör inte av att ha jävligt ont, men min man Jörgen riskerar att dö om han skulle få viruset och det mina vänner får INTE hända <3 Så ja, min "vän" moment 22 och jag får dras med varandra ett tag till och jag får fortsätta bedöma vad i kroppen jag ska deala med just den dagen, veckan eller månaden.
Ja, men detta var lite mina vardagsfunderingar, hur ser er vardag ut? Rullar den på som vanligt eller tänker ni på att inte utsätta er själva eller någon annan omkring er för smitta?
Jag önskar er en skön helg och ta hand om varandra där ute <3
Som vi alla vet, men kanske inte tänker på så är kroppen inte bestående, den förändras och det gör också att vi ska anpassa oss efter nya förutsättningar. Det känner ni säkert igen, det gäller ju liksom alla när vi är i 40-50 års åldern kan vi känna av lite krämpor, ja kanske även tidigare, vad vet jag. Det är ju också otroligt individuellt och beror på så mycket olika faktorer som jag inte tänker gå in på nu, men vi är ju faktiskt unika allihopa. Ja, hur som helst så är det lite jobbigt att ha flera diagnoser i en kropp och sen att förutsättningarna också förändras, då kan jag i värsta fall tvingas dra igång en vårdutredning för att förhoppningsvis hitta andra mediciner/lösningar för att få kroppen hyfsat stabil igen, vilket också i normala fall kan ta en jävla tid och är också otroligt energikrävande.
Tyvärr är jag i en sådan process nu eller snarare i behov av en sådan process, men kan omöjligt starta utredningen förrän vi ser en lugnare Corona situation. Utredningen som krävs innebär nämligen en fysisk vårdkontakt med reumatolog läkare till skillnad från nu när jag har tfn kontakt med dem för att vi tillsammans försöker hitta lösningar för att "släcka tillfälliga bränder" i min kropp. Utredningen kräver också blodprover som bara kan hanteras av blodprovscentralen på sjukhuset och röntgen för att kunna avgöra vad min kropp klarar för mediciner, då vi behöver sätta in en ny sort för min psoriasisartrit. Den metojectspruta jag tar nu har jag tagit sen 2008 och under en längre tid nu har min mage reagerat varje torsdagkväll när jag tagit den, så nu säger min mage stopp för den.
Så i nuläget har vi halverat dosen metoject för att minimera magproblemen, men det tog bara några veckor sen var skoven med svullna och inflammerade leder och muskelfästen i armar och händer igång och även ökad psoriasis utslag. Då satte läkaren in en 6 veckors kur kortison (är inte så bra för kroppen generellt, men som läget är nu finns där inga andra val) som jag nu är halvvägs igenom, då lyckades jag såklart trigga fler inflammationer i ryggen, bara genom att vattna i trädgården. Ja, jag vill vara fysiskt delaktig i trädgårdsskötseln, men denna gången gick det inte så bra för jag triggade även nervsmärtorna......
Nu finns det säkert några av er som tänker att, det är ju ingen fara att åka in och lämna lite blodprover på sjukhuset, dels har de inga drop-in tider nu för att minimera folksamlingar och de håller avstånd och jag åker ju direkt hem igen efteråt. Jag vet, men det finns så många olika scenarios att tänka på och väga för och emot nu, så en kan ju bli smått tokig bara av det.
Självklart har min man och jag diskussioner kring detta varje gång vi hamnar i en situation som skulle kunna innebära fysisk kontakt med andra. Jag hamnar ändå i slutsatsen, varför ska jag utsätta mig själv, mina assistenter och det viktigaste av allt min älskade man för risken att få Corona? Jag dör inte av att ha jävligt ont, men min man Jörgen riskerar att dö om han skulle få viruset och det mina vänner får INTE hända <3 Så ja, min "vän" moment 22 och jag får dras med varandra ett tag till och jag får fortsätta bedöma vad i kroppen jag ska deala med just den dagen, veckan eller månaden.
Ja, men detta var lite mina vardagsfunderingar, hur ser er vardag ut? Rullar den på som vanligt eller tänker ni på att inte utsätta er själva eller någon annan omkring er för smitta?
Jag önskar er en skön helg och ta hand om varandra där ute <3
Kommentarer
Skicka en kommentar