Missunsam eller Rättighet!
Många av oss funktionsnedsatta om inte alla, vill bara ha ett liv, ett liv ganska likt andras liv, där vi går upp på morgonen och tar tag i det som behövs göras under dagen. Det handlar ofta om samma saker som andra gör under sin dag, jobba, lämna och hämta barnen på dagis och andra sysslor som hör till vardagen.
Men för att vi ska kunna göra just detta, så måste vi kämpa för våra rättigheter. För att vi ska kunna vara delaktiga i samhället, behöver vi ha en tillgänglig utemiljö, tillgängliga byggnader och bostäder och vissa av oss behöver våra personliga assistenter.
För 50år sen var många av oss inlåsta på institutioner för att "normala" människor skämdes för oss och inte ville att vi skulle synas i samhället. Nu har vi kommit så pass långt i samhället att vi inser att även funktionsnedsatta människor har rättigheter och att även vi bidrar till samhället. Men om vi inte hade de eldsjälar och handikapporganisationerna som kämpar för funktionsnedsattas rättigheter, så hade vi fortfarande suttit inlåsta på institutionerna.
Med anledning av att LSS lagens försämring de senaste åren och att det finns en debatt kring tillgänglighet, så visar det att vi fortfarande måste kämpa och sprida kunskap kring funktionsnedsattas liv. Ja, vi vill bara ha ett fungerande och självbestämmande liv, men det får vi inte om vi inte hjälps åt och kämpar för det.
Debatten kring våra uteserveringar i Helsingborg har blivit onödigt stor. Det handlar inte längre om att vi ska följa Sveriges lagar och reformer som staden själva har tagit fram, utan nu handlar det om vem som missunnar vem. Något som absolut inte har med saken att göra. Jag tror personligen att de allra flesta av oss medborgare tycker att det är positivt med en tillgänglig stad.
Att föräldrar kan välja var de vill fika utan att behöva tänka på om deras barnvagnar kommer in eller inte. Att du kan välja vilken restaurang du vill för att umgås med dina släktingar, vänner och bekanta som har rullator, rullstol eller är synskadad utan att behöva tänka på om ni kommer in eller ej. Detta är ofta inget du behöver tänka på och det är skulle inte jag heller behöva tänka på.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara hur jag tänker och varför jag vill bli behandlad som en jämlik medborgare. Det kommer alltid finnas människor som inte förstår eller inte vill förstå. Jag tycker synd om er som bara ser det negativa i allt och inte klarar av förändringar som är positivt för alla.
Till dig som tycker att vi funktionsnedsatta är missunnsamma.
Jag är definitivt inte missunnsam eller avundsjuk på icke funktionsnedsatta, det är inte alls så jag tänker. Jag är en kvinna som ofta tänker på andra före mig själv och gärna finns till hands för andra som behöver mitt stöd på olika sätt. Jag har mitt liv, lyckligt gift och bor i ett hus som jag och min man har byggt. Jag har ingen och inget att vara avundsjuk på.
Jag blir uppriktigt ledsen av att läsa att det finns människor som missunnar mig och andra funktionsnedsatta att ha ett liv, så jämlikt andra det går.
Här är några av de artiklar detta handlar om.
Men för att vi ska kunna göra just detta, så måste vi kämpa för våra rättigheter. För att vi ska kunna vara delaktiga i samhället, behöver vi ha en tillgänglig utemiljö, tillgängliga byggnader och bostäder och vissa av oss behöver våra personliga assistenter.
För 50år sen var många av oss inlåsta på institutioner för att "normala" människor skämdes för oss och inte ville att vi skulle synas i samhället. Nu har vi kommit så pass långt i samhället att vi inser att även funktionsnedsatta människor har rättigheter och att även vi bidrar till samhället. Men om vi inte hade de eldsjälar och handikapporganisationerna som kämpar för funktionsnedsattas rättigheter, så hade vi fortfarande suttit inlåsta på institutionerna.
Med anledning av att LSS lagens försämring de senaste åren och att det finns en debatt kring tillgänglighet, så visar det att vi fortfarande måste kämpa och sprida kunskap kring funktionsnedsattas liv. Ja, vi vill bara ha ett fungerande och självbestämmande liv, men det får vi inte om vi inte hjälps åt och kämpar för det.
Debatten kring våra uteserveringar i Helsingborg har blivit onödigt stor. Det handlar inte längre om att vi ska följa Sveriges lagar och reformer som staden själva har tagit fram, utan nu handlar det om vem som missunnar vem. Något som absolut inte har med saken att göra. Jag tror personligen att de allra flesta av oss medborgare tycker att det är positivt med en tillgänglig stad.
Att föräldrar kan välja var de vill fika utan att behöva tänka på om deras barnvagnar kommer in eller inte. Att du kan välja vilken restaurang du vill för att umgås med dina släktingar, vänner och bekanta som har rullator, rullstol eller är synskadad utan att behöva tänka på om ni kommer in eller ej. Detta är ofta inget du behöver tänka på och det är skulle inte jag heller behöva tänka på.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara hur jag tänker och varför jag vill bli behandlad som en jämlik medborgare. Det kommer alltid finnas människor som inte förstår eller inte vill förstå. Jag tycker synd om er som bara ser det negativa i allt och inte klarar av förändringar som är positivt för alla.
Till dig som tycker att vi funktionsnedsatta är missunnsamma.
Jag är definitivt inte missunnsam eller avundsjuk på icke funktionsnedsatta, det är inte alls så jag tänker. Jag är en kvinna som ofta tänker på andra före mig själv och gärna finns till hands för andra som behöver mitt stöd på olika sätt. Jag har mitt liv, lyckligt gift och bor i ett hus som jag och min man har byggt. Jag har ingen och inget att vara avundsjuk på.
Jag blir uppriktigt ledsen av att läsa att det finns människor som missunnar mig och andra funktionsnedsatta att ha ett liv, så jämlikt andra det går.
Här är några av de artiklar detta handlar om.
Kommentarer
Skicka en kommentar