#jagärinteräddattsägadet

Att berätta offentligt om de erfarenheter en har av misshandel och sexuellt våld anser jag är modigt. Det är ett oerhört skamfyllt ämne och vi är många som tar på oss skulden när vi blivit utsatta. Det är ett ämne som ofta tystas ner av samhällen i många länder och det bidrar till att de utsatta tror på att det är deras eget fel. Detta gör att vi biter ihop och lever i det tysta med våra hårt rotade hemska erfarenheter, ibland med tron att ingen kommer bry sig ändå.

En del av oss vågar inte be om hjälp i form av samtalsterapi och andra är bara tvungna att få hjälp för att kunna hantera de hemska erfarenheter och då också kunna leva vidare. Det krävs mycket mod att be om hjälp, då vi ofta tar skulden på oss själva.

När det gäller våld i nära relation kan det även finnas psykisk misshandel med i bilden, vilket kan göra att den utsatte förlorar sin egen röst, förlorar sig själv. Förövaren har tagit över helt och hållet och du är bara en kropp, en "vante" som förövaren kan göra vad hen vill med. Det är oerhört svårt att lämna en relation som denna och ännu svårare att anmäla förövaren.

Våld i nära relation är otroligt svårt att bevisa, vilket krävs för en fällande dom. Den som anmäler en förövare är förmodligen livrädd och risken finns att förövaren går fri, vilket då kan innebär ett liv i skräck för den utsatte. Självklart vill vi att förövaren ska få sitt straff, men vi vill också kunna leva ett liv utan rädslan av att förövaren när som helst kan slå till igen.

Den Ukrainska journalisten och kvinnorättsaktivisten Nastja Melnytjenko startade en uppmaning på Facebook för några veckor sen med hashtaggen översatt till svenska #jagärinteräddattsägadet

Hundratals kvinnor och en del män följde hennes uppmaning och började berätta om sina erfarenheter av misshandel och sexuellt våld. Såklart fick uppmaningen varierade reaktioner. Bl.a. reagerade sexologen Alexander Polejev negativt på uppmaningen och varnar bl.a. för att många av historierna kan vara påhittade eftersom "många flickor har våldtäktsfantasier" och att kvinnor ofta efter många år "upplever frivilligt sex som våldtäkt". Jag anser själv att det är sorgligt att en sexolog går ut med sådana uttalanden, då detta kan slå hårt mot de som verkligen har blivit utsatta. Läs mer om det via länken Hundratals kvinnor och en del män berättar om övergrepp 

För att lyfta ämnet och få samhället att förstå att det är ett stort problem, behöver vi berätta. Vi behöver ta tillbaka vår makt över våra egna kroppar och våra liv. Berätta och känn att du tar revansch på förövaren även om du inte har vågat anmäla. 

Genom min organisation weriseagain.org kommer jag att berätta en del av mina egna erfarenheter. Jag sprider kunskap via föreläsningar och informationsmaterial. Organisationen riktar sig till personer med funktionsnedsättning som blivit utsatta för sexuellt våld. Detta händer personer med eller utan funktionsnedsättning och vi behöver alla hjälpas åt att förebygga misshandel och sexuellt våld i vårt samhälle. Va inte tyst, berätta.