Låna en funktionsnedsatt person!
Vårt kommunalråd och min partikamrat Ola Möller skrev härom dagen sina tankar kring ett initiativ som sprids i olika kommuner i vårt land. Initiativet heter "låna en svensk" och går ut på att om man är invandrare, så ska man kunna låna en svensk medborgare under en timme, på så sätt ska invandrare träffa svenskar. Men som Ola också skriver så bör vi även vända på det, så det blir "låna en invandrare" så vi svenskar får chansen att lära oss deras olika kulturer.
Ni kan läsa Olas blogg här Låna en invandrare
Efter att ha läst Olas tankar kring detta, så slog det mig...
Vi svenskar skulle behöva ha initiativen "låna en HBTQ person", "låna en äldre person", "låna en yngre person" och "låna en funktionsnedsatt person". Det jag menar är att vi är ur usla på att acceptera varandra som den vi är. Vi är alla en människa vare sig hur vi är skapta, det är vad som gör oss unika.
Nu har inte jag erfarenhet av alla dessa olika förutsättningar, men jag har en lång erfarenhet i att vara funktionsnedsatt. Jag skulle tro att fler håller med mig när jag säger att det finns mycket oförståelse ute i vårt samhälle kring oss och våra liv. Hade vi bara fått träffa var och en av våra invånare och fått berätta om hur en dag ser ut i våra liv, så kan jag garantera att vi hade ökat både kunskapen och förståelsen i vårt land avsevärt. Men det är ju inte riktigt realistiskt och enligt mig ska vi inte behöva vara så drastiska heller.
Vi människor bör acceptera och respektera varandra vare sig det handlar om invandrare, äldre eller yngre personer, funktionsnedsatta personer eller HBTQ personer. Tyvärr ser inte vårt samhälle, land eller världen ut så idag. I många fall handlar det om okunskap och rädsla. Idag håller vi oss för oss själva, nu vet jag att många protesterar och tycker att "det gör minsann inte jag", men fortsätt läs så ska jag förklara vad jag menar.
Hur ofta pratar du med någon för dig främmande människa när du sitter på bussen/tåget, är i hissen, eller bara går i stan? På bussen/tåget sitter de flesta av oss med sina mobiler, det händer säkerligen också i hissen. På stan stressar du för att hinna göra det du är där för att göra och ser inte de andra människorna runt omkring dig, då menar jag ser dem på riktigt. Hälsar du och ger en främmande människa ett leende?
En sak till bara, hur ofta går du in till grannen bara för att prata skit? Du behöver inte göra det idag, för du har redan läst allt om grannen och andra vänner och bekanta på Facebook. Vi har blivit asociala, tro tusan att vi inte lär känna varandra och varandras unika förutsättningar och kunskaper när vi inte träffas och pratar med varandra.
En tanke bara :-)
Trevlig helg på er <3
Ni kan läsa Olas blogg här Låna en invandrare
Efter att ha läst Olas tankar kring detta, så slog det mig...
Vi svenskar skulle behöva ha initiativen "låna en HBTQ person", "låna en äldre person", "låna en yngre person" och "låna en funktionsnedsatt person". Det jag menar är att vi är ur usla på att acceptera varandra som den vi är. Vi är alla en människa vare sig hur vi är skapta, det är vad som gör oss unika.
Nu har inte jag erfarenhet av alla dessa olika förutsättningar, men jag har en lång erfarenhet i att vara funktionsnedsatt. Jag skulle tro att fler håller med mig när jag säger att det finns mycket oförståelse ute i vårt samhälle kring oss och våra liv. Hade vi bara fått träffa var och en av våra invånare och fått berätta om hur en dag ser ut i våra liv, så kan jag garantera att vi hade ökat både kunskapen och förståelsen i vårt land avsevärt. Men det är ju inte riktigt realistiskt och enligt mig ska vi inte behöva vara så drastiska heller.
Vi människor bör acceptera och respektera varandra vare sig det handlar om invandrare, äldre eller yngre personer, funktionsnedsatta personer eller HBTQ personer. Tyvärr ser inte vårt samhälle, land eller världen ut så idag. I många fall handlar det om okunskap och rädsla. Idag håller vi oss för oss själva, nu vet jag att många protesterar och tycker att "det gör minsann inte jag", men fortsätt läs så ska jag förklara vad jag menar.
Hur ofta pratar du med någon för dig främmande människa när du sitter på bussen/tåget, är i hissen, eller bara går i stan? På bussen/tåget sitter de flesta av oss med sina mobiler, det händer säkerligen också i hissen. På stan stressar du för att hinna göra det du är där för att göra och ser inte de andra människorna runt omkring dig, då menar jag ser dem på riktigt. Hälsar du och ger en främmande människa ett leende?
En sak till bara, hur ofta går du in till grannen bara för att prata skit? Du behöver inte göra det idag, för du har redan läst allt om grannen och andra vänner och bekanta på Facebook. Vi har blivit asociala, tro tusan att vi inte lär känna varandra och varandras unika förutsättningar och kunskaper när vi inte träffas och pratar med varandra.
En tanke bara :-)
Trevlig helg på er <3
Kommentarer
Skicka en kommentar