Maddes blogg

Jag sitter nu på altanen och njuter av en mugg fruktte och lagrar solenergi, såhär i slutet av sommaren vet en ju aldrig om det blir fler soldagar, så det gäller att passa på.  Jag tänkte dela med mig av en av mina hobbys som jag har lagt en del tid på nu under sommaren, den är egentligen inte ny för mig, men jag har inte läst på så mycket som jag gör nu.  När jag var i tonåren önskade jag mig ofta smycken till min födelsedag och det hände att jag fick en del halsband med olika magiska stenar. Jag lade inte jättemycket tid på att lära mig om stenarnas egenskaper, utan jag tyckte mest att de var fina. Men det har blivit en del olika stenar och kristaller genom åren och jag har känt stöd av dem i olika vardagssituationer.  När covid-19 kom i början av året och det visade sig att vi skulle bli tvungna att mer eller mindre isolera oss och inte träffa nära och kära, utan endast träffa de absolut nödvändigaste så som våra assistenter, då kände jag att vi behövde lite extra stöd...

Jag och min man pratar ofta om hur lyckligt lottade vi är som har varandra och vårt fina hus och dess underbara trädgård som vi har planerat själva. Vi hade kunnat ha det så mycket sämre och det är viktigt att vi påminner oss om det ibland.  Det senaste halvåret har varit svåra för en del av dem som bor själva och tillhör en riskgrupp. Personligen trodde jag inte att det skulle påverka mig så mycket av att inte kunna träffa och krama nära och kära, men det är faktiskt lite tufft ibland, att inte kunna krama familjen. Men det är så mycket värre för just de som bor ensamma och inte har någon att dela vardagen med. Jag har ändå min älskade man och min katt Mizzy och min stora familj är bara ett samtal bort, så egentligen är det ingen fara med mig. Covid 19 har gjort att de flestas s.k. vardag har stannat upp och just därför bör det inte finnas något att stressa upp sig för, eller? Min hjärna håller inte riktigt med om att det är lugnt, det är världens bergochdalbana med många tankar s...

I dessa tider av isolering och distansering behöver troligen de flesta av oss hitta sätt att aktivera och engagera oss i något för att inte bli för uttråkade av vardagen. Det kan vara allt från att läsa, något hantverk eller grotta ner dig i ett intresse som du kan fördjupa dig i på nätet. Att få använda hjärnan är lika viktigt för välmåendet som det är att motionera för att kroppen ska må bra. Jag tänkte dela med mig av de saker som hjälper mig i vardagen och får mig att inte fastna i negativa tankar. Det blir ett inlägg för varje intresse framöver. Av olika skäl så blir det svårt för mig att göra samma sak hela tiden, så jag gör lite olika saker som jag varierar mellan. Min största hobby är mitt broderi och här kan jag göra mycket på frihand och det har jag tagit fasta på i år. Jag broderar texter jag tycker hjälper en i vardagen, lite olika talesätt m.m. och ibland har jag även ett motiv till texten. Syntolkning: En fjäril i orange nyanser med texten "No matter how big ...

Jag älskar att lyssna på sommarpratarna varje sommar, det är väldigt intressant att höra om olika livsöden m.m. Men igår torsdag, var det Jörgen som kom med förslaget att vi skulle lyssna på dagens sommarprat. Det blev dock en ångestfylld timme, då vi kan relatera till våra egna liv och erfarenheter av intensivvården, men så bra.  Torsdagen den 9/7 sommarprat Eveline Jacobson är sjuksköterska inom intensivvården och berättar om sin roll i denna pandemi tid. Som jag misstänkte blev det mycket riktigt en ångestfylld timme, men så intressant och nyttigt att få höra hur det på riktigt fungerar när en patient med covid19 hamnar på iva- intensivvården. Eveline Jacobsons sommarprat 2020 Att lyssna på detta sommarprat borde nästan vara ett krav på oss alla, för då kanske vi kan förstå att ansvaret för att stoppa denna pandemi ligger på oss alla, vi bär alla ansvaret för att få stopp på covid19. Vårdpersonalen är värd all respekt i världen och det visar vi bäst genom att föl...

Dagen efter mitt förra blogginlägg om folkmassorna på Väla, tog svt Helsingborg upp ärendet då flera personer hade kontaktat dem om trängseln på just Väla,  Kunder upplever trängsel  Problemet här är fortfarande att köpcentrum inte ingår i den tillfälliga lagen om 50 personer, de kan bara förhålla sig till det som gäller nu. I början av våren när Covid 19 kom till Sverige, sa jag "För en gångs skull så handlar det inte bara om en viss grupp människor, utan detta är ett globalt problem, alla är drabbade på ett el annat sätt." Jag var/är trött på att en del människor inte bryr sig om saker som inte angick dem själva, men nu är ju alla tvungna att anpassa sig.  Nu är sommaren här, (kanske inte vädermässigt för tillfället) och folk har semester och barnen har sitt efterlängtade sommarlov och då är det lätt att glömma att vi fortfarande är i ett mycket allvarligt läge med pandemin. En del kanske tänker "Det gör inget om jag blir sjuk, det är ju bara en influensa"....

När Convid19 kom till Sverige, hade jag inga problem med att hålla mig hemma, herregud det handlar ju om liv eller död i vissa fall, så jag såg det som en självklarhet att vi skulle vidta vissa åtgärder för att hindra viruset att komma in hos oss. Nu är vi inne på vår fjärde månad av karantän, vilket innebär att vi inte träffar någon annan än våra assistenter och möjligtvis säger hej till grannar när vi är i vår trädgård. Vi pratar i tfn med familj och vänner, men det är inte riktigt samma sak som att träffas och få den personliga kramen. Jag märker nu att det tär en del på psyket, vilket jag faktiskt inte räknade med. Men vi människor klarar inte av att isolera oss en längre tid innan vi börja släppa på vår försiktighet. Jag kan tycka att det är riktigt jobbigt i perioder, att inte träffa nära och kära och inte kunna åka iväg på lite semesteräventyr, få lite miljöombyte. Men jag påminner mig själv om att det är ett väldigt farligt virus som vem som helst kan dö av om vi har otur...

Jag är ärligt talat sjukt imponerad av alla mammor, ni har jour alla dygnets timmar och det är inte alltid en dans på rosor att uppfostra barn. Ni frågar säkert er själva ibland om ni gör rätt, om ni är en bra mamma. Vad är en bra mamma? Jag tror att de allra flesta av er gör så gott ni kan med den kunskap och erfarenhet ni har just då och det räcker långt. Det finns ju ingen som är perfekt även om det kan se ut som det på våra sociala medier då och då, men det finns ingen som alltid är glad och tålmodig med sina barn. Det finns ju en massa olika trotsåldrar och sen kommer tonåren också, ja herregud vad ni får stå ut med mycket ;-) Jag undrar lite hur min egen mamma tänkte när hon och pappa skaffade fem barn, dem måste verkligen tycka om trotsåldrar och tonårsåren <3 <3 När jag träffade min man för snart 14 år sen så hade även vi diskussionen kring om vi skulle bilda familj och det ville vi. De hälsomässiga förutsättningarna hade dock förändrats för mig bara något år tidigare...